dan före dopparedan

jag vet inte om någon egentligen läser det här inlägget. Jag har ju blivit en total katastrof på att blogga,
så jag förstår om jag tappat alla mina läsare.

Nu sitter jag i alla fall här. Fick ett sug att skriva något, vad vet jag inte men det löser sig nog. Blir väl ytterligare
ett onödigt inlägg.

Idag är det dan före dopparedan och mina julkänslor har inte infunnit sig än. TROTS att jag (i ett desperat försök
att få julkänslor) tvingat Jonathan att ha en gran i sin lägenhet, trots att jag varit på julkonsert i Råneå kyrka och trots att jag har en egen minigran i mitt rum. Men icke. Kanske har jag växt ifrån det. Lite ledsamt, jag brukar alltid vara hyper kring jul med julpynt, julklappar och julmusik. Jag brukade alltid mysa så mycket, det är så fint med alla stjärnor i fönstren och med julhandel på stan. Tråkigt om jag tappar det.

Jag har kommit hem från Sara för en stund sen. Sötisen fyller 18 idag så jag har besökt henne hemma i hennes by. Grattis igen, om du läser det här ^^

övrig information: idag var Bella försvunnen ute i Kängsön i 2h. Jag var skitorolig och grät då mamma ringde och sa att hon hittat henne. Orolighet 1, har hon fastnat med reflexvästen i skogen och sitter fast? 2, har hon gått ner genom isen och drunknat? 3, det blir mörkt, vi kommer aldrig hitta henne om vi måste ut i skogen och leta. 4, hur ska jag kunna leva om vi inte hittar henne och detä r julafton imorgon och hon missar sitt paket?
Hon kom i alla fall tillbaka. Nu haltar hon så hon har nog skadat sig någonstans. Men hon är hemma igen. jag har bäddat ner henne i min säng. Då och då sträcker hon på sig och knorrar. Jag älskar henne.




Till bloggens startsida