Det är lustigt. Då jag har skola så längtar jag som bara helvete åt de där dagarna då man absolut inte har något att göra. Inga läxor som tynger, inga tidiga lektioner och inga dagar till 5. Men nu när jag inte har något som tynger mig, nu, när jag är ledig i en hel vecka innan allvaret (jobbet) börjar så finner jag mig själv sitta och tugga på naglarna, apatiskt glo upp i taket, nöta sönder spindelharpan och frenetiskt uppdatera alla mina vänners bloggar för att få tiden att gå (ni är btw usla på att uppdatera). Jag klarar inte av rastlösheten. Jag blir stressad för det faktum att jag inte har något att vara stressad över. Hur störd är jag på en skala?

Jag ska försöka fylla dagarna så gott som det går. Imorgon ska jag träffa Toss och Charlotte och se på Kalle och chokladfabriken (eftersom det är en katastrof att Toss inte sett den! Oo). Ska även ha en till körlektion. På torsdag har jag också körlektion och sen bär det kanske av till Vitå till Saras hem där jag ska rida (!!!!! :D:D:D) och sno hem deras föl. Fredag blir det midsommar med Sara och co. Sen åker jag förmodligen ut till stugan för att dega de två sista dagarna. Pjuh.

---

I all dötid som jag fått har jag lyssnat extremt mycket på musik. Fick nostalgikänslor då Stereophonics spelades. It means nothing är så vacker.