I mångas ögon kanske jag uppfattas som en jävligt okänslig person. Som en superduperbesserwisser som bara trampar på alla andra och anser att alla förutom jag själv är korkade. Somliga kanske gör det, för jag vet att det kan hoppa grodor ur min mun som gör att jag kanske verkar vara på detta vis.
Felet är att alla alltid läser in sig själva i vad andra säger. Jag vet att jag gör det, och att jag gör det ofta. Man tar åt sig för saker man inte behöver. Man tror att någon menar en själv fastän de bara pratat rent allmänt.
Visst kan jag sitta och säga att jag floppade i MaB och bara fick ett VG. Men med detta menar jag inte att alla de som fick G är kassa. Det är klart att folk har svårt med matte, på samma sätt som jag själv har svårt med typ slöjd, teknik, fysik m.m.m. Jag menar inte med mitt utlåtande att alla andra är hjärndöda och idioter om de fått lägre än VG, eller inte heller om de är jättenöjda med ett VG i kursen.

Men jag tänker likt förbannat på samma sätt. Jag tänker så då jag hör tjejer med size 0 säga att de är tjocka. Genast ser jag på mig själv och ställer frågan "Jag undrar hur de ser på mig då". Jag är inte size 0, jag är kort och har stora klädstorlekar.
Och jag reagerar då de säger att de känner sig äckliga för att de är "feta" eller för att de har fått en finne, då undrar jag hur äcklig de tycker att jag är.

Detta är något som jag vill ska sluta. Jag vet innerst inne att dessa personer inte alls tycker jag är fet eller äcklig; det är inte mig utan sig själv de har hakat upp sig på. Vi kan helt enkelt inte se rättvist på oss själva. Jag kan tillexempel aldrig se att Sara har en dålig hårdag, men jag själv anser att mitt hår är en misär var och varannan dag.

Jag vill sluta tänka såhär. Jag vill inte känna mig misslyckad för att jag läser in vad andra säger. Jag vill inte att andra ska känna sig stött för att de läser in sig själv i det jag säger. Men går det att få ett stopp? Det tror jag inte. Att få ett stopp på det här problemet är detsamma som att få ett stopp på avundsjuka, och avundsjuka är något som alltid funnits och som alltid kommer finnas. Lättare sagt än gjort. Jag måste helt enkelt skaffa mig lite skinn på näsan; bättre självförtroende och en bättre självbild. För faktum är att så länge jag är osäker med mig själv och min kropp, kommer jag alltid att tänka på mig själv då sådana saker tas upp.
Det är inte erat fel, ni som säger att ni är tjocka, på samma sätt som det inte är mitt fel då jag säger att jag är besviken över ett VG i ett ämne jag vet att jag gjort "dåligt" i. Om man alltid ska tänka efter vad man säger så kommer vi sluta som jag gjorde då jag hade muntligt prov i tyska nationella - Få se nu... Om jag säger det här.. är det här ordet i ackusativobjekt, presens och vilket böjning blir det? Hur blir subjektet? Är det der, das eller die..? Är det här ordet med i något av alla undantag som finns? Vänta nu lite...