Jag och Annelie hängde på Hemmakväll för någon vecka sedan (vi är så coola så vi står där inne, checkar filmer och spänner muskler). Vi står och rotar i reafilmslådan då jag hör ett frenetiskt "Honeybunny! Honeybunny". Jag tror att det är någon som pratar till Annelie, just eftersom hon kallas Bunny (förkortat Bun) så jag ser upp. En tjej står på andra sidan filmerna och stirrar på mig, nästan lite sårad.
Tjejen: Känner du inte igen mig??
Jag: Eehh.. nej?
T: Men det är ju jag!
J: Öh.. okej?
T: Är det inte du som är honeybunny?
J: Neej, nu har du fel person.
T: oooj! Men gud, du är sjukt lik en som jag känner! Åh nej vad pinsamt.
J: Heheh, det händer alla.

Tjejen rent av flyr fältet medan hon viskar upprört med killen som går vid hennes sida.

Det roliga med detta är att jag för kanske ett år sedan träffade exakt samma tjej. Jag skulle hem med en sen buss så jag väntade i förrummet till busstationen i Luleå. Hon sitter därinne - rätt full - och spärrar upp ögonen då jag kommer in.
"Känner du igen mig, honeybunny?"

Antingen är jag extremt superlik Honeybunny, eller så har hon träffat honeybunny typ två gånger i sitt liv (jag tror på det senare, eftersom hon alltid inleder med frasen Känner du igen mig.