Typiskt nog kommer jag inte ihåg några av de där roliga sakerna, nu när jag faktiskt skriver igen. Men av någon anledning känns det ändå skönt att skriva; tryggt, på något skumt sätt.

Hade ytterligare en körlektion idag. Jag har tappat räkningen på hur många jag har tagit. Och jag vet inte varför jag envisas. Jag har inte lyssnat på Petters råd att själv känna efter då jag är bra. Jag har helt lämnat över mig till körskolelärarna.

Sanningen är den att det är jobbigt med körlektionerna. Särskilt då jag börjat köra med Maria, deras nya vikarie. Jag blir så himla osäker med henne och gör så simpla fel och surrar supernervöst i 190km/h så jag glömmer bort var jag ska och vad jag ska göra. Sen blir jag så less på mig själv för att jag ändå kör med henne. Jag betalar ju för guds skull, varför ska jag då behöva plåga mig? Men nu har det gått så långt så jag inte riktigt orkar byta körskola, och att få en tid med Daniel är ju bara att drömma om (han är på tok för populär). Nej usch, jag måste ta tag i mig själv och göra bort den här förbannade körkortsgrejen nu.

På torsdag far jag till systeryster i Uppsala. Ska bli trevligt. Stannar till tisdag. Då är det lov. Också rätt trevligt.