Den kom under en natt. Smög sig in utan ett ljud och helt plötsligt var den där i all sin brutalhet, i full prakt och struntade totalt i vad alla andra tyckte. För ingen ville han den där. Åtminstone utåt sett så ville ingen det. Alla klagade. Alla ojade sig. Alla rynkade på pannan, suckade och stönade. För nu hade den kommit. Hösten. Hösten, med sin kyla, med sina rutiner, med sitt mörker, med sin kalla sol och med sin självklara obryddhet om att den var alldeles för tidig. Den kom, den såg, den segrade. Trots att den var så oönskad.

Själv ler jag inombords. Själv har jag varit redo. Har dammat av mina ljuslyktor i rummet, köpt in ytterligare en myslampa, fingrat längtande på alla mina indiska sjalar jag inte kunnat bära för att de varit för varma, tagit fram mina Dr Martens, min skinnpaj, jag har längtat till att årstiden kommer då jag inte behöver skämmas över min blekhet och komma med bortförklaringar för den.

Det är lustigt, tidigare har jag alltid sett mig själv som en vårmänniska. Jag har alltid gillat våren för det är då ljuset kommer, då man blir piggare, då skolan gått in i sin sluttamp, det är då känslorna fladdrar omkring.

Men så insåg jag, kanske någon vecka innan hösten gjorde sitt intåg, att det är fruktansvärt mysigt med höst. Med den lite råa kylan, med mörkret, med te i soffan invirad i sin favoritfilt, med alla snygga jäkla kläder som man inte kan ha på sommaren, med en massa bra serier som startar om igen, med ljus och lampor och med regnet som smattrar utomhus och man själv sitter inne och inte behöver må dåligt för att man inte är utomhus och tar vara på ”vädret”.

På hösten faller mycket på plats. Antingen återgår man till en rutin, eller så börjar man på en ny man under sommaren insett att man vill ha. Man lugnar ner sig. Sommaren ska tydligen vara semestertid men semestern är en enda stor hets över allt man måste göra och ska hinna med och göra sig förtjänt av.

Jag nickar och ler avmätt till de människor som klagar och gnäller. Kanske gnäller jag lite själv. Men i hemlighet välkomnar jag hösten med all sin mysighet. Jag ser ner på mina fötter och njuter av hur förbannat snygga mina kängor är.