Måndag. Ny vecka. idag var det också starten på det nya skolåret. Jag börjar trean nu. Jag är den där tjejen som enligt 12åriga Helena  var lika vuxen som de andra vuxna - nästan som ens föräldrar. Lustigt nog känner jag mig inte alls så. Jag känner mig likadan nu som jag gjorde då jag kom hem från USA i januari. Jag känner mig ungefär likadan som jag gjorde vid jul i ettan.

Men det är nu det gäller. Samlade i vårat nya hemklassrum träffade jag klassen igen - det var samma människor fast med lite annorlunda frisyrer. Denna klass som är helt annorlunda mot min gamla klass på Råneskolan - här passar jag in, här trivs jag och här känner jag mig trygg. Lustigt att jag bara gått två år (okej, ett och ett halvt) med dem och att jag bara har ett år kvar innan vi alla går skilda vägar.

Papper delades ut. Projektarbete. Vad vill du göra? Tänk fort som fan för imorgon ska du lämna in den första planeringen. Börja föra loggbok. Börja göra research. Soska inte. Indien kommer. Sälj det här och det här. Betala det här och det här. Vaccinera dig. Mot hepatit, men gärna kolera och blablabla och blablabla. Skaffa visum. Hej och hå. Nu kan ni gå för nu kommer ettorna.
Två timmars malande om projektarbete hit, resan dit, schemaändringar och lektioner.

Hur känns det? Som varken eller. Tillbaka i bänken. Jag hoppas jag kommer trivas med mina lektioner. Mitt schema är underbart har jag insett. Från vecka 10 är jag helt ledig på måndagar och kommer bara ha en lektion på ons och fre. Inte klagar jag. Ingen matte kommer jag ha. Inte heller historia. Det är ju värt att fira.

Annars känns allt okej. Förutom det faktum att jag inte är klar med samhällsen för att jag inte finner svaren på frågorna. Nu har jag gjort nästan allt i min makt. Det betyder att jag sökt på internet, jag har RINGT till kommisionens telefonväxel för att jag tänkte få muntliga svar men där blev jag bara skickad tillbaka till samma jävla internetsidor som jag redan sett, och nu har jag även mailat bland annat eu-upplysningen och migrationsverket. Jag orkar inte mer.

Jag, som för ovanlighetens skull inte följt So you think you can dance i år, slår på teven för att ha något att göra medan hårfärgen sätter sig. Vad är oddsen att 1: programmet är på, och 2: de firar 100 avsnitt och har med mina två absoluta favoritdanser från tidigare säsonger.

Kan inte bädda in ett klipp, men spana in dem, för de är grymt bra! Första är klassiska bänkdansen med Travis och Heidi, och den andra är zombiedansen Tyce koreograferade (The ramalama dance)

När jag ändå är inne på ämnet sytycd, spana in "bordsdansen". Tjejen sabra vann faktiskt den säsongen, vilket hon helt klart var värd då hon står för allt vad sytycd gör - tjejen hade bara dansat i 4 år då hon ställde upp, och hon vinner skiten. Otroligt.



Jag tappar andan.

Jag känner mig sjukt oinspirerad till att blogga. Men ändå gör jag det. Varför? Det är som att det inte är för mig egen skull längre, men samtidigt kan jag ju inte säga att det är för någon annans skull heller, särskilt som min blogg inte blir överöst med kommentarer..
Kanske är det som med min Lunarstorm (som jag fortfarande har kvar). Jag har inte hjärta att ta bort den. Jag var liksom Lunaren nr1, och även fast det aldrig varit så att jag varit Kenza på bloggen så har den ändå fungerat som en slags källa där jag får skriva av mig; bara skriva just för att jag älskar att skriva. Även om det jag skrivit har varit sjukt banala saker som vad jag gjort under dagen.

Idag kan jag inte säga vad jag gjort, just för den anledning att jag inte hunnit göra något än. Jag vaknade för en halvtimme sedan. Helt sjukt hur trött jag varit dessa två sista veckor! Varenda ledig dag har jag sovit till tolv, och då har jag ändå gått och lagt mig på humana tider som typ halv tolv. Vilket innebär att jag sovit tolv timmar under natten. Kanske är det så att jag försöker ta igen mig på all den sömn jag inte fått då jag har jobbat på ICA.. Eller så ligger mina blodvärden på botten.

Vad SKA jag göra idag då? Först ska jag färga håret. Det ser för jävla sorgligt ut nu. Bara säga Isabellas kommentar: "Jag brukar inte lägga märke till din utväxt, men nu gör jag det! Är du verkligen sådär ljus på riktigt?". Sen ska jag försöka skriva lite på EUgrejen, även om hela den går åt helvete. Eller det är väl faktafrågorna som går åt fanders för jag hittar inte svaren. Jag vet inte om Mats ens kollat upp om det står svar någonstans? Och visst, det är klart att de finns somewhere på internet eller i någon bok, men då är jag samtidigt för lat för att orka försöka förstå något av den formella skriften som gör att asylpolitik likagärna kunde handla om jordbruket, så mycket säger det mig. 
Sen ska jag in till stan. Har lite tid att döda, ska försöka se om någon vill äta med mig. På kvällen sticker jag till Jonathan på fest. Ska försöka förtränga att skolan börjar på två dagar.

Sover nog i stan till måndag. Det är lika bra då skolan börjar på en skittid som 9, vilket innebär att det inte går någon buss som passar bra. Och jag värderar min sömn. Som ni kanske märkt.

Jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt,
jag har det varmt och tryggt
Jag har en lampa vid sängen
Där har du varit på flykt från den svåra terrängen
Det skulle aldrig ha gått, när vi stått på så olika ställen i livet,
men tiden gav oss lite grann ändå
Vi kallar oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst, vilka mänskor som helst ungefär, du kan säga kär

Jag har ett hem bort i skogen, snårigt och svart, där har du aldrig vart
Där faller löven om våren
Där har jag gjort mig en kvart, i dom djupaste snåren
Vi skulle aldrig ha mötts, när vi fötts på så olika delar av världen,
men en fjäril flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga,
den vill slita och rycka som vilken lycka som helst,
vilken fjäril som helst
Men ändå, vi ses igen vi två

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm om en lycka så öm för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril

Det finns en skugga bland träden, där vi kan ses, där kan det tas och ges
Där har vi nånting tillsammans
Där är skogen rätt gles, där finns ljus lite varstans
Det är en underlig plats, där vi satts på så olika prov med varandra,
två världar ska krocka varje gång vi ses
Vi kan kalla oss kära, det är svårt att säga,
men vi vill vara nära som vilka kära som helst, vilka världar som helst
Eller hur, det måste va nåt strul

Det går en vind genom skogen, nånting hörs därifrån, det blåser till över ån
Nånting fladdrar i vinden Ingen väldig cyklon, men det biter i kinden
Det skulle aldrig ha blåst, om vi låst om vi stängt om våra olika världar,
en fjäril längtar alltid ut igen
Små lätta vingar, som jag lätt skjuter undan,
som jag lätt förringar som vilka vingar som helst, vilka känslor som helst
Rationell, vi kanske ses ikväll

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm om en lycka så öm för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril

att fånga en fjäril,
som vill fälla vingarna ut över världen,
en fjäril som flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga,
den vill slita och rycka som vilken lycka som helst,
vilken fjäril som helst vilken kärlek som helst, hur som helst

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm om en lycka så öm för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril

med bara några dagar kvar under lovet tänkte jag summera denna sommar. om man ska ta det med ett ord kan jag skriva: bäst. Jag har aldrig haft så mycket att göra men jag har heller aldrig haft så kul.

värmen. Gotlandsbesöket där jag fick träffa Linn igen. GBG med Bunny. Jobbat på ICA (från midsommar tills nu, puh). Fester med Sara. Midsommar. Kärlek. Madonna. Tatuering. Hångel. Pengar. Körskola. Andträsket på kvällen en simpel tisdag med lägereld, öl och grilla. Första doppet på Gültza. Och så.. du.

Jag är sjukt less på ICA för tillfället. Jag är less på att ha samma utsikt (godiset och fruktavdelningen) dag ut och dag in. Jag är less på mitt klistrade leende och frasen "Vill du ha det på summan?". På kunderna som lämnar korgar och vagnar överallt och som kastar kvitton som inte är deras överallt. Skolan känns hemskt välkommnande, men det gör ju iofs också pengarna som kommer in på kontot om några dagar. Helt plötsligt kommer det kännas värt att jag inte haft något sommarlov.

Hade i alla fall ett minilov nu denna helg. Klockan åtta i fredags bar det iväg på rälsen. Sjukt trött efter en hel arbetsdag somnade jag och sov i princip alla de 18h som tågresan mot gbg tog (jag vaknade inte ens då de 4 killarna som jag delade kupé med steg av i Bromölla; då sover man hårt).

I gbg träffade jag Bunny (aka Annelie) och hennes mor Malin och hennes pojkvän Micke. Helgen var lysande; shopping, Madonna, Liseberg, tatuering och härligt sällskap.

Trött och sliten efter dödardagen på jobbet (8.15-17.15) åker jag in till stan. Trängs i bussen med alla andra som ska in på LK. Kring sju-halv åtta anländer jag till Tuna efter en någon komplicerad cykeltur med klänning (inga leggins) och klackar. Vidare sedan från Tuna till Porsön. Där var det hyfsat mycket folk. Jag var lite trött men arbetade stadigt med att ge mig själv en sockerkick, vilket fungerade efter ett tag. På Porsön blev det bland annat nakenbad (dock inte av mig) brottning i en uppblåsbar barnpool fylld med skum, ölspel och prat.

Av någon outgrundlig anledning fann jag mig sedan i en taxi på väg in till stan. Jag hade ju liksom propagerat (nästan lite stolt) hur jag skulle dissa LK men tydligen inte. Kom in på ungdom, fick ett guldigt band om armen och yes, jag hade just betalat 250:-. Såg inga artister utan hängde i karaoketältet hela tiden. Där brydde de sig inte om mitt guldiga band som skulle visa att jag var underårig (vilket jag ju inte är men igår kväll var jag det). Blev dans och lite sång och lite prat.

Då ingen i mitt sällskap kunde köra, och då det var omöjligt att få tag i en taxi, så slutade kvällen med att jag, Jonathan och Jeanette gick hela vägen tillbaka till Tuna. Fråga mig inte vad klockan var, jag har ingen aning. Stupade i säng för att vakna några få timmar senare och inse att bussen till Råneå går på femtio minuter. På med gårdagens kläder, gjorde halvt förtvilade försök till att platta till håret som stod som ett fågelbo, upp på cykeln och in till stan.

Sliten, trött och illamående har jag sedan spenderat hela dagen bakom kassan på ICA. Yes.

Jag lyckas på något sätt inbilla mig varje gång det är fest att jag måste ha nya kläder. Att jag måste ha något nytt. Personer som såg mig sist kan ju inte se mig i samma kläder igen, liksom. Sen är vissa saker lite tråkiga. Andra saker måste jag ha kofta till, och leggins, och nu är det varmt så det fungerar ju inte.
Imorgon lär jag ha svart klänning och svart/grårandig kofta. Jättekul och inspirerande. Icke. Men rätt ekonomiskt då det är gamla plagg (jag har inte haft tid att åka in till stan och köpa nya. Men lite trist känns det som sagt. Särskilt då det är sommar och jag vill vara ljus och kul. Istället blir jag svart. Kanske mitt hår är nog mycket färg?

Som sagt inget LK för mig idag. Inte imorgon heller. Helt otroligt så skippar jag denna kära folkfest som alla hyllar så. Jag ids helt enkelt inte betala en massa pengar för att komma in på området sen och se skitartister, trampa i skit, lukta skit och bli irriterad på alla skitpersoner som är skitfulla och  extremt jobbiga. Nej tack.

Imorgon blir det alltså fest på Porsön hos Jonathans kompis. Jag kommer känna en person. Kanske några till. Jag lär i alla fall vara yngst. Många tycker det är lustigt att jag är ynka 18. Lillskrutten liksom.

Men först väntar jobb 8.15 till 17.15. Jag har tur om jag inte somnar klockan elva imorgon kväll. Lär vara dödstrött.

Jag förstår inte hur någon kan dansa sådär på rullskridskor? O_______O

Här kommer lite bilder från min "semester" :)

Jag har bara inte tid. Eller ork.

Internet är konstigt, jag hittar inte nätverket med min bärbara så nu sitter jag på den "stora" datorn som vi kallar den (den stationära) och den är jätteseg och har inte fungerande ljud. Lessless.

Anyway. Jag kom hem från Gotland i fredags. Varit borta sen lördags. Vad har jag gjort?
Träffat Linnsan. Ätit en massa mat. Shoppat en massa. Spelat en massa kubb. Spelat lite kort. Åkt färja. Åkt bil runt på Gotland. Varit i Visby. Varit på bio 3ggr (sett Brüno, HP och The Proposal), nästan tatuerat mig, nästan sjungt karaoke, skämt ut mig för samma bioarbetare två gånger (på två olika tillfällen), ätit god glass, lyssnat på åskan, lekt med Rauka, spelat minigolf m.m. Har haft en riktigt skön semester, vill säga ^^, Bilder kommer så småningom, det vill säga då internet fungerar på min dator.

Annars gör jag inte så mycket. Bowlade i söndags. Av alla 6 som var med så kom jag såklart sist. Först kubb, sen minigolf och sen bowling. Jag kan verkligen inte vara duktig på sånahär sällskapsgrejer.

Ledig idag. Har just kommit hem från en prommis med mina hundar + Ellen och hennes hundar. Bella sprang bort och var borta typ tio minuter. Less att man inte kan släppa henne lös.

Sen jobbar jag ons-mån. Ledig två dagar. jobbar tors-fre. Sen blir det GBG med Bunny. Sen jobbar jag en vecka till. Är ledig en vecka. Skolan börjar.

Jag har inte börjat med samhällsuppgiften ännu. Heja mig.

Att sitta timme efter timme i kassan till ICA gör att man börjar tänka för mycket på vad som händer där. Har några nya funderingar som dykt upp:

- Varför är 955 32:orna så mycket duktigare på att hämta sina paket än 955 31:orna? (postnummer)

- Vilka är dessa människor som köper PEPPARKAKOR nu? Det är jättemånga!

- Tror ni att nya-tjejen-med-sommarjobb är ansvarig för allting på ICA? Tror ni det är mitt fel att vi inte fått leveranser i tid? Eller att paket skickats om? Eller att kortdragaren är trasig?

- Varför tror folk att ju hårdare, snabbare och våldsammare de drar sina kort, att de kommer att bli läsliga? Allvarligt talat så sliter de nästan omkull hela kortdragargrejen. Tror de inte att de går bättre om de lugnt och noggrant drar kortet?

Nu är det bokat och oåterkalligt. (Varesig Linn vill det eller ej, jag har inte kunnat komma i kontakt med henne...Oo).
Nästa lördag åker jag  söderut. Första landning är Stockholm och där möter jag upp min busfia. Vi stannar en natt i huvudstaden och sen blir det färjan ner till Gotland. Kommer hem fredag den 24:e.

Åh vad jag längtar. Känns som en evighet sedan jag bölande kramade av Linn på Cedar Rapids flygplats. Ett halvår sedan. ojoj.

Jag har dessutom inte varit längre söderut än Norrköping inom Sverige, så detta blir min förstis med det ;P Underbart skönt att få koppla bort en vecka från ICA:s monotona rutiner.

just nu ser jag ut som jag brukar se ut efter en helg i stugan. fettigt hår, osminkad, bombutslag i ansiktet, skruttkläder som är fulla av vita hundhår... Alltid lika fräsch.

Efter en natt utan sömn så kom jag hem från Luleå på lördag, "redo" för en dags arbete. Jag var lite borta, hörde aldrig riktigt vad någon sa till mig och bad Emma upprepa sig minst tre gånger varje gång hon sa något. så det kan gå. Slutade klockan fyra och då bar det av på cykeln till Kängsön för att hämtas upp av pappa. Åt middag ute i stugan, halvsov klockan sex på kvällen. MoP hade gäster över, så jag grävde ner mig i soffan hos dem och försökte hålla mig vaken men gav upp halv elva och gick och la mig. Sov som en stock till halv elva imorse. Yäy. 12h sömn. Underbart.

Fick hem mina betyg idag och kan inte sammanfatta det på något bättre sätt än YES. Tjohej vad nervös jag var att allt skulle skita sig eftersom jag missat en hel termin, men allt verkar ha löst sig riktigt bra.
Extra ++++: MVG i historia.

Fick även ett idrottsbetyg, vilket jag inte trodde att jag skulle få. Men Kenneth verkar ha bestämt sig för att jag inte behöver ta igen ett halvår och satte ett snyggt VG på pappret. Känns ruskigt bra att det enda jag behöver oroa mig för nu är samhällsen. Som jag dessutom borde börja arbeta med... Oo

Men med 2 VG och resten MVG känns livet underbart. Så underbart att jag ska på bio ikväll med syster och Daniel. Ice Age 3 blir det. Får se om mina muppögon kommer kunna se 3D eller om allt bara kommer vara som vanligt, förutom lite suddigare.. Jag skelar och är långsynt. Perfekt.

- Det borde vara förbjudet för män 50+ att vara barbröstad matchandes med korta shorts och sandaler med sockar i. Visst, det är varmt, men kom igen, i en matvaruaffär? Hur fräscht är det på en skala?

- Du kommer på vad fan du sysslar med just sekunden efter du kliat dig i ögonen. Pengahantering i 3h, liksom...

- ... och ännu roligare är det då du sedan tvättar händerna och ser att tvållöddret blir svart. Du känner hur ögonen tåras...

- Banan är något som går som smör i solskenet. Plus gurka och tomat. Där ser man.

- Varför måste det finnas så många olika frukter och grönsaker? Hur fan ska man veta namnet på allt? Och det är pinsamt att fråga. Och ännu pinsammare då man måste fråga vad som är en aubergine och vad som är en zuccini.

- Jag har nu fått vara den där kvinnan på Triss-reklamen, ni vet, kassörskan som kommer och öppnar en ny kassa för att skona den långa kön. Plötsligt händer det. Det är roligt att folk blir så glada.

- Det borde vara förbjudet att storhandla på varma dagar. Det är sjukt jobbigt att scanna glass, läsk, jordgubbar, vindruvor, solskyddskräm, kex och liknande skit hela dagarna. Man vet vad de ska göra och man önskade att man också kunde njuta litegrann av sommaren och värmen.

Jag har börjat måla en ny tavla som jag inte vet var den ska vara. Jag blev bara jäkligt sugen och vips så..

Idag har jag varit in till stan. Hade först en körlektion som gick bra. Har bara en till bokad, och jag tror inte jag kommer boka någon mer. Känns som att det är onödigt. Men... JAG-MÅSTE-TA-TAG-I-TEORIN!!! Okej, om ni ser mig på msn före halv åtta så slå mig? Nu jäklar ska jag plugga teori minst en timme varje dag. Baskemig.
Måste också boka halkbanan. Usch vad allt känns segt..

Sedan besökte jag Memory och klippte mig. nu är jag korthårig och det är mycket tunnare. Ge mig någon vecka innan bedömning. Jag avskyr alltid första vecka efter frissan.

Imorgon: jobb. TEORIPLUGG.

Det är mörkt ute. Du är på väg hem, ensam. Stadens buller har avtagit; nu hörs den bara som ett dovt bakgrundsljud, som knappt tänkbar musik till just denna scen. Enstaka bilar kör förbi dig. Vissa kör fort, vissa kör långsamt, vissa spelar dunkande musik, vissa kör utan att man lägger märke till dem överhuvudtaget.

      Det är långt kvar tills du är hemma. Den tomma trotoaren är halvmörk, upplysta av orangeaktiga gatulampor. Hur hamnade du här? Vad rör sig i ditt huvud?

 

      1.  Du är livrädd. Runt varje hörn ser du potentiella våldtäktsmän; varje bil som kör förbi dig kommer stanna, någon kommer slita in dig och styckmörda dig.

      2.    Du är rädd för att passera bilarna. Det är en sen kväll och gud vet hur många som är rattfulla vid det här laget.

      3. Du är helt säker på att Eli lurar i närmsta björk, redo att hoppa ner och suga allt blod ur dig. Och där, i den där trappen, där kommer Samantha komma nedkrypande med sitt förvridna huvud, sitt groteska lätende och du kommer dö likt Sarah Michelle Gellar.

      4. Du njuter av en skön promenad hem. Kvällen är sval och luften är lättare att andas då det inte finns lika mycket avgaser som det gör på dagarna i stan.

 

Jag är inte rädd för det mänskliga. Jag är helt klart en trea blandat med en fyra och det är lustigt, eftersom jag helt klart vet att The Grudge bara är en film MEN jag vet också att psykiskt galenhet finns inom alla människor och jag vet hur många som blir våldtagna dagligen. Ändå är jag inte rädd. Jag intalar mig själv att en människa kan dö. Kanske har jag på tok för mycket superhjältetankar om mig själv – jag kan ju liksom inte döda en 120kg snubbe om han bestämde sig för att förgripa sig på mig – men det är så jag tänker. Jag vet att han kommer få jävligt ont om jag sparkar honom på rätt ställe. Jag tror det är därför jag är så rädd för det övernaturliga. Det som man inte vet hur man ska överleva ifrån. Då det bara är en slump att man kommer på att ifall du kopierar The Ring-filmen så behöver du inte dö. Du kan inte pepparspraya en vampyr. Du kan inte sparka Toshio i skrevet.

Jag brukade vara riktigt inne på att se skräckisar. Gud vad mycket film jag har sett tillsammans med Mona! Men lustigt nog har jag blivit mycket räddare då jag blivit äldre. Borde egentligen vara annorlunda, tycker jag. Att desto fler skräckisar jag ser desto mer van borde jag bli. Att ju äldre jag blir desto klarare är det för mig att det är en film och att det verkligen inte händer på riktigt. Men på något sätt har det gått bakåt. Nu vågar jag inte se med hela ögon på Scary movie ens.

Ett annat exempel är elljusspåret här hemma. Jag har absolut inga problem att fara ut och springa där själv (eller okej tillsammans med mina hundar, men mina hundar är mesigare än Fang i Harry Potter). Det enda som på något sätt kan ta emot är oro för björn. Eller oro att en orm kommer bita min älskade Celine då hon obrytt kastar sig ut i skogens vilda vegetation. Samtidigt vet jag att sådana spår är många våldtäktsmäns nästen.

Sånt händer inte mig. Jag vet att det är helt fel att tänka så. Allt kan hända alla. Se bara på den där flygvärdinnan som föll från ett plan, landade på en bergssluttning och åkte nerför hela berget. Hon lever idag. Eller se på personer som Caroline. Under några ögonblick förändrades hennes liv och nu ligger hon i en kista under marken.
Se på Hagamannen. Se på Carolines mördare. De är alla människor vi ser dagligen i samhället. De finns överallt. Se på alla offer. Hemska saker händer hela tiden.

Inte för att jag egentligen klagar. Jag brukar säga att det kommer vara ödets ironi att inget kommer hända mig eftersom jag inte är rädd. Medvetenheten för en sak brukar också öka risken för den saken (om vi ska citera Gunilla). Fast det är klart, det kan ju vara tvärtom också. Att eftersom jag inte räds det som är påtagligt så kommer jag inte ta till nog med säkerhetsåtgärder. Jag kommer inte ha ettt pepparspray i handen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera det här. Jag vet bara att jag inte orkar gå omkring och vara rädd hela tiden. Jag tror inte på ödet (fastän jag skrev om ödets ironi, jag vet). Det som händer, det händer. Jag vägrar tro att det som hände med Josef Fritzl på något sätt var inplanerat i förväg. Eller att någon slags grymhet är det.

Nej, jag tror inte. Jag tror inte på ödet och jag tror inte på Gud. Jag tror inte på vampyrer och förbannelser heller, fastän jag är mest rädd för sådant.
Det händer för mycket skit överallt för att det ska finnas någonslags ”godhet” däruppe. En människa är en människa och det finns inget jihad, det finns bara idioter som vill vinna något å egna vägnar och sedan kallar det för något annat. Det finns ingen Gud, men det finns jäkligt många fanatiska, egoistiska svin.

Jag vill måla. Jag vill teckna. Men jag vet inte vad. Har inte plats för något heller egentligen. Så därför frågar jag dig! Vill du ha något? :P Jag gör det helt gratis, den enda kostnaden kommer bli för eventuell målarduk/papper. Jag gör vad som helst, bara du har en bild att skicka.


Idag nöter jag låten Jumper från Third eye blind. Mycket bra, men jag tycker nästan Jim Carreys version är bättre ;)

den ena ligger och sover på sängen nu. det är sjukt. jag har inte sett dem på en hel vecka och jag har hållit på att förgås. men nu är de här och jag är lycklig. Hur kommer jag egentligen överleva utan hund på universitetet?



Gårdagen var trevlig. Har inte sovit längre än en halvtimme. sorgligt nog drömde jag under den halvtimmen att jag var på ICA och skulle scanna böcker.. Helt knäppt. Jag har jobbat där en vecka och jag drömmer drömmar att jag är där.



idag har jag träffat bunny. vi åkte till kängsön där vi stekte, badade (21 grader i vattnet, helt sjukt!), snackade, fotade, dödade myror och drack ur våra 1,5liters drickor. trevligt trevligt. ^^,