Jag och Isabella sitter vid busskuren utanför Kvantum. Två tanter med matchande metallröda rullatorer traskar förbi oss på väg mot Kvantum.

Jag: När jag blir gammal vill jag också ha en röd rullator!

Isabella: När jag blir gammal vill jag vara så pass pigg och frisk att jag kan gå på rullatorpromenad med min vän och handla.

Jag: ... det också.

Fyra gånger om året brukar jag ha en riktig, riktig storstädning i mitt rum. Visst, jag dammsuger varje vecka (och numera dammtorkar jag också eftersom min Billy blir dammig som ett as efter två dagar). Men jag verkligen älskar de där gångerna då man städar på riktigt. Då man river ur garderoben och rensar, då man torkar fönstren, dammar av gardinerna, skjuter ut alla möbler från väggen och dammsuger runt listerna, då man kastar onödiga papper, torkar av alla möjliga ytor; allt från hyllor till toppen på tavelramar, då du svabbar och plockar bort onödiga saker (och sätter dem i källaren bland alla andra onödiga saker).

Jag har börjat städa nu. Egentligen är det ingen vits att grovstäda eftersom Bella löper; hon kommer förvandla mitt rum till ett blodbad igen efter en dag eller så. Men jag kände ett plötsligt sug att städa, mest för att jag hade ett stort problem som behövde åtgärdas. Ett problem som jag antar att många tjejer har:
Garderoben. Mina två garderober (varav en har hyllor och en är till för att hänga upp saker) är på tok för småa. Där trängs mina tröjor, klänningar, koftor, skjortor, byxor, leggins, skor (tränings och vanliga), träningskläder, neccesärer, väskor, sjalar, kjolar och bälten. Inte kul! Så nu tog jag tag i problemet på riktigt. Vinterkläderna åker ner till källaren. ALLA koftor, tunikor, skjortor, klänningar och andra legginskläder samt några vanliga tröjor som inte kan vikas hängdes upp på galgor. Hälften av mina träningskläder kastades ut. Mina bagerisandaler åkte ner till källaren. Mina långärmade tröjor fick samma hylla som mina tshirtar. Hälften av alla mina bhar åkte i soporna då de inte längre passar, skorna fick sin plats på de långärmade tröjornas gamla hylla, träningsväskan fick sin plats på skornas gamla och tröjorna har kategoriserats i högar basplass, bandtröjor, svartvitt, svart och övrigt. Nu har jag fått lite ordning bland mina 107 tröjor/klänningar/skjortor. Är det inte lite felberäknat - jag har 107 klädesplagg för överdelen och 10 byxor? Nu har jag visserligen inte räknat med leggins och kjolar, men ändå. Det är rätt tydligt vad jag tycker om att köpa för något.

Bestämde mig igår för att skippa historian. Vaknade alltså halv elva imorse, lagom fräsch och så. Tittar på telefonen, har fått ett sms från Sara där hon frågar om jag vill med på IKEA som hon skickade klockan nio. Ringer upp och frågar om jag är för sent ute, men nej, det var jag inte. Lite efter elva var jag ute ur huset, nyduschad och med en mun stinkandes av kaviar. Destination: Haparanda och Finland.

Har haft en mycket trevlig dag. Har nu varit i Finland 2 gånger i hela mitt liv - hur pinsamt är inte det? Blev lite impulsshopping också, bland annat mitt andra par högklackade skor på en vecka; dessa kostade 200:-. Sara köpte sig också två bebisar som hon dyrkade hela dagen. Hon var dessutom säker på att någon skulle få syn på skorna i bilen och slå sönder rutan för att sno dem, så hon gömde sina nya pjucks varje gång vi gick in på en affär. Hm.
Det blev alltså - utöver skorna - en lampa från IKEA, lösögonfransar och en handkräm som luktar kokos.

Jag känner mig grymt seg och det tar väldigt lång tid för mig att träffa rätt på tangentbordet. Nej, jag är inte full eller bakis, bara extremt outvilad efter en sömn som inte infann sig förrän kring fem imorse. Jag är inte riktigt skapt för att vara vaken så länge. Särskilt inte då vi ska upp halv nio.



Helgen har varit bra. Fredagen kom det över lite folk hit och vi käkade tacos och hade det trevligt. Jag, Mona, Mimmi, Ida, Tove, Josse och även Annika (som förgyllde våran tillvaro under någon timme). Andra ord, Voomit, Jag har aldrig och Sanning/Konka roade oss under kvällen. Snajsnajs.

Gårdagen spenderades i Piteå (eller halva gårdagen spenderades på bussen till Piteå.. Oo). Charlotte fyllde myndig och vi firade med peniskort, potatisgratäng och filé, chips, nötter, ostbågar, godis, tårta, miami/laink och lite Twilight som grädde på moset (jag och tove var förbjudna att få se på fotboll). såklart blev det en hel del surr också. Kring halv fyra tiden var jag dock griniga flickan eftersom jag hade huvudvärk och jag hela tiden hörde ett surr och fnitter från de andra tre. Förlåt, det var mitt eget fel eftersom jag var för lat för att hämta en huvudvärkstablett.

Ikväll har resten av familjen köravslutning i kyrkan (jag är typ outsidern som inte är med och sjunger i kör, något som min mormor hela tiden påpekar). så den ska jag glo på. Sen kanske jag ska sova lite till. Jag fryser som fan just nu eftersom jag just fallit in i en djup sömn då min syster börjar prova sin vibrato i (för henne) det tomma huset. Jag fick höra Moving on i x antal minuter innan jag pallrade mig upp och skrämde skiten ur henne.

Just nu lyssnar jag på The great salt lake från Band of horses och känner mig lite sommarglad.

Känner mig äckligt trött och flottig. Funderar på att sova. Eller så kanske jag gör något kreativt och tecknar. Idag tog alla mina läxor slut - gav terrorismmallen till Mats och höll min historiaredovisning. Nu har jag tid att göra sånt som jag skjutit upp pga. dåligt samvete. Typ måla. Typ läsa. Typ plugga till körkortet.

Dagens låt är The quiet things that no one ever knows med Brand new.

I mångas ögon kanske jag uppfattas som en jävligt okänslig person. Som en superduperbesserwisser som bara trampar på alla andra och anser att alla förutom jag själv är korkade. Somliga kanske gör det, för jag vet att det kan hoppa grodor ur min mun som gör att jag kanske verkar vara på detta vis.
Felet är att alla alltid läser in sig själva i vad andra säger. Jag vet att jag gör det, och att jag gör det ofta. Man tar åt sig för saker man inte behöver. Man tror att någon menar en själv fastän de bara pratat rent allmänt.
Visst kan jag sitta och säga att jag floppade i MaB och bara fick ett VG. Men med detta menar jag inte att alla de som fick G är kassa. Det är klart att folk har svårt med matte, på samma sätt som jag själv har svårt med typ slöjd, teknik, fysik m.m.m. Jag menar inte med mitt utlåtande att alla andra är hjärndöda och idioter om de fått lägre än VG, eller inte heller om de är jättenöjda med ett VG i kursen.

Men jag tänker likt förbannat på samma sätt. Jag tänker så då jag hör tjejer med size 0 säga att de är tjocka. Genast ser jag på mig själv och ställer frågan "Jag undrar hur de ser på mig då". Jag är inte size 0, jag är kort och har stora klädstorlekar.
Och jag reagerar då de säger att de känner sig äckliga för att de är "feta" eller för att de har fått en finne, då undrar jag hur äcklig de tycker att jag är.

Detta är något som jag vill ska sluta. Jag vet innerst inne att dessa personer inte alls tycker jag är fet eller äcklig; det är inte mig utan sig själv de har hakat upp sig på. Vi kan helt enkelt inte se rättvist på oss själva. Jag kan tillexempel aldrig se att Sara har en dålig hårdag, men jag själv anser att mitt hår är en misär var och varannan dag.

Jag vill sluta tänka såhär. Jag vill inte känna mig misslyckad för att jag läser in vad andra säger. Jag vill inte att andra ska känna sig stött för att de läser in sig själv i det jag säger. Men går det att få ett stopp? Det tror jag inte. Att få ett stopp på det här problemet är detsamma som att få ett stopp på avundsjuka, och avundsjuka är något som alltid funnits och som alltid kommer finnas. Lättare sagt än gjort. Jag måste helt enkelt skaffa mig lite skinn på näsan; bättre självförtroende och en bättre självbild. För faktum är att så länge jag är osäker med mig själv och min kropp, kommer jag alltid att tänka på mig själv då sådana saker tas upp.
Det är inte erat fel, ni som säger att ni är tjocka, på samma sätt som det inte är mitt fel då jag säger att jag är besviken över ett VG i ett ämne jag vet att jag gjort "dåligt" i. Om man alltid ska tänka efter vad man säger så kommer vi sluta som jag gjorde då jag hade muntligt prov i tyska nationella - Få se nu... Om jag säger det här.. är det här ordet i ackusativobjekt, presens och vilket böjning blir det? Hur blir subjektet? Är det der, das eller die..? Är det här ordet med i något av alla undantag som finns? Vänta nu lite...

Vaknade, oerhört seg och allmänt borta i skallen. Klockan var åtta och bussen skulle gå på en timme. Kryper upp, just eftersom jag vet hur härligt det är att äta en lång frukost som får en att vakna till rejält.
En halvtimme senare vaknar systern upp och jag gnäller och tjatar tills jag får min vilja igenom. Hon kör till skolan.

Går till NK:n. Jonas drar en ordvits i vanlig ordning om något aktuellt (i detta fall William som pluggade körkortsteori):
Jo: Vet ni vem de värsta lärarna är?
Klassen: Uh..
Jo: Körskolelärarna. De är helt körda.

Huhuhu. Han startar lektionen och de första orden är "projektarbete..". Babblar på i några minuter innan jag försynt räcker upp handen och frågar om hela lektionen kommer baseras på projektarbetet i trean. Ja, det skulle den tydligen. Och tydligen är NKa slut och jag behöver inte gå på mer lektioner eller labbar. Kände ingen egentlig lycka över det sistnämnda, bara att jag var less eftersom NK är min enda lektion på onsdagar. Tänk om jag stannat hemma och sovit.

Mötte upp tjejerna i klassrummet. C och T skuttade till matsalen och jag och I pallrade iväg oss till stan. Hade som mål att gå på bibblo men tänkte hänga lite med I före. Första stopp blev Din sko. Helt utan planering gick jag ur affären med ett par nya skor, 300:- fattigare.
Ibland gillar jag impulsköp. Jag får se om jag mår bra över det imorgon. Jag ska ju ändå jobba i sommar, pengarna får jag tillbaka... Oo

Om några dagar är det EU val. Detta känns för tillfället väldigt... tungt. Jag har noll koll på vem och vad jag ska rösta på. Det var en "debatt" i skolan idag där "representanter" från de olika partierna var med och pratade, men det gjorde mig om något mer förvirrad. Efter den debatten kändes det mest vänster. Hon var bäst på att prata.
Jag blir bara lite irriterad över den stora fokusen på Ipred-lagen. Och även fast jag är lite obrydd så kunde jag inte låta bli att bli skeptisk och ställa frågor. Där sitter de, alla dessa "politiker" och inte en enda är ju för Ipred (undantag Folkpartiet och kanske KD, representanten visste inte var de stod i frågan)?! Jag förstår inte? Dessa ska ju representera partierna, och om ingen av dem är för Ipred, hur kan lagen ha gått igenom? Vem röstade ja från början och röstar nej nu liksom?

Nej. Vi får se hur söndagen artar sig. Det blir kanske FI, Vänstern eller Sossarna. så det lär ju bli typ Miljöpartiet för jag brukar som sagt ändra mig till något helt annat just i sista stund. Men nu är ju iofs problemet att man inte ska rösta ideologiskt utan på specifika individer, och hur gör jag då? Inga namn säger mig något, förutom Gudrun Schyman.

Nejnej. Fortfarande har jag ingen aning. Och jag är på tok för lat för att ta reda på information...

Jag är sjukt sugen på att tatuera mig. Verkligen. Och jag är grymt avundsjuk på alla vars föräldrar är helt superpositiva till tatueringar och som tillåtit det från unga åldrar. Mina päron tycker det är fult. De tycker det är fult då man når åldern 35+ och har en tatuering. Inte för att jag egentligen ska bry mig så hårt. Jag är 18 och bestämmer över mitt eget liv. Men ändå.

Problemet är att jag inte vet VAD jag vill tatuera. Eller vars. Den starkaste kandidaten för tillfället är på höger underarm, just på handleden (heter det något specifikt??). Men jag vill liksom inte tatuera en tribal eller ett kinatecken. Jag vill ju att det ska betyda något för mig. Och vara personligt.

Jag gillar också Top model's Elinas tatuering. Jag skulle såklart inte skriva nåt på ryska men det är en cool plats att ha den på. Sen gillar jag Rihannas också. Fast det skulle vara på tok för töntigt av mig att tatuera stjärnor i nacken..



Sist men inte minst vill jag också ge tummen upp till alla människor som är liiite mer extremt Harry Potternörd än vad jag är och tatuerar in Mörkrets märke. aldrig att jag skulle göra det, men de är härligt dedikerade fans ^^

Kommer just från Brithen. Har haft en riktig nostalgisk kväll innehållandes godis och Never ending story (den oändliga historien). Var extremt längesen jag såg den. Var förundrad över de faktiskt hyfsade specialeffekterna som var med (filmen var från 84); de har kommit långt från pappersKatla i Bröderna Lejonhjärta från 77 (fast vi får inte glömma att det är Sverige vs Hollywood).  vi fick höra säkert var tionde minut under filmens gång att Ellen varit extremt kär i Atreyu. då filmen var slut så skulle hon prompt googla skådespelaren för att se hur han såg ut idag. Han är ju bara 38 år idag liksom...

Insåg att denna film hade några kopplingar till dagen. Atreyu är ju ett känt band idag. Och landet, Fantasia, har blivit Fangtasia i serien True blood.

Här har vi i alla fall Noah Hathaway. Hur många mer än Ellen (och jag själv, jag erkänner) vad kär i honom? ^^,

Jag har suttit ungefär en timme nu och på allvar försökt arbeta med min historia. Det har gått... sådär. Den känns väldigt ofärdig. Känns som att jag har med en massa saker men ingenting som går in riktigt på djupet. Men hur kan de det om jag bara får redovisa 10 min? Andra problemet är att den slutar vid krigen. Ofta det inte hände något för kvinnorna efter, menar jag. Fast kanske inget som är så stort att poängtera. Kvinnan fick rösträtt och fick arbeta mer. Allt annat kom väl naturligt.. kanske?
Behöver hjälp. Om du vet något viktigt att ta upp ang. kvinnans ställning efter 50-talet så kan du ju skriva det till mig. All hjälp är bra hjälp i detta läge!

---

Som jag skrev tidigare så har jag bott i stan hela veckan. Detta innebar att jag var tvungen planera mina kläder för en hel vecka, vilket sket sig totalt då många oförutsedda saker kom upp.
Less på jeans som jag var och på g för fest slutade det med att jag och Isabella sprang runt på stan 40min före och 40min efter stadsmaran för att hitta något vettigt till mig. Var dessutom tvungen hitta svarta trosor till dansen, och det gick ju också åt helvete. Varför är det alltid så att det aldrig finns något när man så desperat vill ha nåt!? Jag kände ju inte precis för att köpa ett par svarta mammelucker, men tro mig, det var typ det som fanns.

Hittade i alla fall en rätt söt klänning från Lindex (av alla ställen). 250 spänn fick jag betala för denna söta sak.

De senaste dagarna har mina fötter varit en smärre katastrof. Tänk er ett par träskor som ser exakt ut som riktiga fötter, så har mina varit. stenhårda. Nariga. Fulla av blåsor. Avskavt nagellack.
Blev så less så jag kokade upp vatten, hällde i fotsalt, tog med Annes bok ut på verandan och satt där i typ en halvtimme. Sedan slipade jag och smörjde in med en fotkräm från LUSH som luktar jordgubbsglass, och avrundade det hela med att tejpa bomullstussar på mina enorma blåsor så jag kunde gå någorlunda vettigt.

Hur kan det ha nått detta stadium? Dels har jag gått stadsmaran i fel skor, därav blåsorna. Sedan har jag dansat hela veckan, därav hårdheten och narigheten. Sen har jag inte varit hemma så jag har inte kunnat ta hand om dem i ett tidigare skede än detta.

---

Jag har inget vettigt att skriva. som vanligt kommer det en massa blogginlägg då jag undviker saker (dvs. skolan). Jag hatar att jag har noll disciplin kvar vad gäller skolarbete. Efter mitt fotbad hängde jag med Mona och käkade lite. nu sitter jag här igen. Den här redovisningen om kvinnan kommer gå åt skogen. Det suger att Gunilla är lika besatt av kvinnans historia som jag är om Harry Potter böckerna - hon kommer hitta en massa fel och totalsåga mig och ge mig ig. Buhu.

Har inte sovit hemma på hela veckan, så det var gode härligt att sova i sin egen säng med mina söta vovvar igen. Jag har levt som en hemlös och spenderat nätterna lite här och där - morfar, Mona och Sara. Har inte fått alltför mycket sömn någon av dagarna så det var grymt härligt att få sova ut idag.

Anledningen till detta är för att jag haft dans i princip varje dag (vilket jag skrev tidigare). Dörren till Narnia (showen) var denna helg och den avslutade mitt 10 år långa dansande; min danslärare slutar och då känner jag att det kanske är bäst för mig att lägga dansen på hyllan också. Jag tar ju studenten snart (okej, om ett år) och då kommer jag inte kunna fortsätta ändå.
Så bäverdansen var mitt sista framträdande. Det känns lite vemodigt ändå. Som toppen på det hela så träffade jag Ann, den danslärare jag hade från allra första början, på Åhléns då jag var och köpte en present till min nuvarande lärare Emelie. Hade jag inte haft en sån superb danslärare från start hade jag aldrig fortsatt så länge, så mycket har jag att tacka Ann för mina 10 år.

Avslutar med lite bilder från showen.

Älskar ni inte den där stunden då ni sitter och tittar runt lite på musik, och så upptäcker ni att det finns en fantastisk låt med ditt favoritband som du inte ens hört? Det kanske bara är jag, men det är ett riktigt moment!
Jag förstår däremot inte hur det är möjligt. Här tror jag mig vara ett starkt hängivet Placebo-fan och så upptäcker jag Låten.
Den heter Follow the cops back home och är riktigt sådär deppbra som jag älskar ^^

Jag och Annelie hängde på Hemmakväll för någon vecka sedan (vi är så coola så vi står där inne, checkar filmer och spänner muskler). Vi står och rotar i reafilmslådan då jag hör ett frenetiskt "Honeybunny! Honeybunny". Jag tror att det är någon som pratar till Annelie, just eftersom hon kallas Bunny (förkortat Bun) så jag ser upp. En tjej står på andra sidan filmerna och stirrar på mig, nästan lite sårad.
Tjejen: Känner du inte igen mig??
Jag: Eehh.. nej?
T: Men det är ju jag!
J: Öh.. okej?
T: Är det inte du som är honeybunny?
J: Neej, nu har du fel person.
T: oooj! Men gud, du är sjukt lik en som jag känner! Åh nej vad pinsamt.
J: Heheh, det händer alla.

Tjejen rent av flyr fältet medan hon viskar upprört med killen som går vid hennes sida.

Det roliga med detta är att jag för kanske ett år sedan träffade exakt samma tjej. Jag skulle hem med en sen buss så jag väntade i förrummet till busstationen i Luleå. Hon sitter därinne - rätt full - och spärrar upp ögonen då jag kommer in.
"Känner du igen mig, honeybunny?"

Antingen är jag extremt superlik Honeybunny, eller så har hon träffat honeybunny typ två gånger i sitt liv (jag tror på det senare, eftersom hon alltid inleder med frasen Känner du igen mig.

Våren är här. Jag älskar våren (mitt inlägg om pollen till trots). Snön smälter, det blir varmt, gräset blir grönt, träden knoppar.. Våren för med sig något nytt och jag är lika ivrig varje gång.
Ja, jag har vårkänslor. Det bara spritter i mig.

Just nu lyssnar jag på Jimmy eat world's Work. Den är glad, hoppfull och allt det som våren är.

Jag älskar att jag har dansföreställning till helgen. Det är alltid så kul den där sista veckan; alla rep, dansa i kostymen, spänningen, nervositeten... Här är schemat för dansen:

Sön: Helgrep på Dansmagasinet
Tis: Danslektion
Ons: Scenrep
Tors: Genrep
Fre: Genrep
Lör: Show
Sön: Show

Jag lär bo hos morfar hela veckan.

MEEEN jag tycker ni ska komma och kolla på föreställningen! Klockan 18.00 lör eller sön. Ni får ju inte missa då jag gestaltar en bäver.

Jag kan inte vaxa mig. Jag kan inte gå i högklackat. Jag ids aldrig måla naglarna. På vintern ids jag inte ens raka benen. Mitt hår är kortklippt. Jag svär hemskt mycket. Jag kan inte sitta avslappnat med benen knä-mot-knä. Min hållning är typ Quasimodo. Jag kör hellre skotern än åker i pulkan bakom. Då jag gymtränar så är jag i maskinerna och på de lösa vikterna. Halva min garderob är från killavdelningen. Mina skor är antingen converse eller vans-modell. Min favoritfilmgenre är action, thriller och science fiction.

Jag vet inte. Men jag tror det bor en man inom mig. Det är väl bara min passion för smink, min längd, min skostorlek och min bhstorlek som visar att jag ändå är kvinna.