Jag har börjat måla en ny tavla som jag inte vet var den ska vara. Jag blev bara jäkligt sugen och vips så..

Idag har jag varit in till stan. Hade först en körlektion som gick bra. Har bara en till bokad, och jag tror inte jag kommer boka någon mer. Känns som att det är onödigt. Men... JAG-MÅSTE-TA-TAG-I-TEORIN!!! Okej, om ni ser mig på msn före halv åtta så slå mig? Nu jäklar ska jag plugga teori minst en timme varje dag. Baskemig.
Måste också boka halkbanan. Usch vad allt känns segt..

Sedan besökte jag Memory och klippte mig. nu är jag korthårig och det är mycket tunnare. Ge mig någon vecka innan bedömning. Jag avskyr alltid första vecka efter frissan.

Imorgon: jobb. TEORIPLUGG.

Det är mörkt ute. Du är på väg hem, ensam. Stadens buller har avtagit; nu hörs den bara som ett dovt bakgrundsljud, som knappt tänkbar musik till just denna scen. Enstaka bilar kör förbi dig. Vissa kör fort, vissa kör långsamt, vissa spelar dunkande musik, vissa kör utan att man lägger märke till dem överhuvudtaget.

      Det är långt kvar tills du är hemma. Den tomma trotoaren är halvmörk, upplysta av orangeaktiga gatulampor. Hur hamnade du här? Vad rör sig i ditt huvud?

 

      1.  Du är livrädd. Runt varje hörn ser du potentiella våldtäktsmän; varje bil som kör förbi dig kommer stanna, någon kommer slita in dig och styckmörda dig.

      2.    Du är rädd för att passera bilarna. Det är en sen kväll och gud vet hur många som är rattfulla vid det här laget.

      3. Du är helt säker på att Eli lurar i närmsta björk, redo att hoppa ner och suga allt blod ur dig. Och där, i den där trappen, där kommer Samantha komma nedkrypande med sitt förvridna huvud, sitt groteska lätende och du kommer dö likt Sarah Michelle Gellar.

      4. Du njuter av en skön promenad hem. Kvällen är sval och luften är lättare att andas då det inte finns lika mycket avgaser som det gör på dagarna i stan.

 

Jag är inte rädd för det mänskliga. Jag är helt klart en trea blandat med en fyra och det är lustigt, eftersom jag helt klart vet att The Grudge bara är en film MEN jag vet också att psykiskt galenhet finns inom alla människor och jag vet hur många som blir våldtagna dagligen. Ändå är jag inte rädd. Jag intalar mig själv att en människa kan dö. Kanske har jag på tok för mycket superhjältetankar om mig själv – jag kan ju liksom inte döda en 120kg snubbe om han bestämde sig för att förgripa sig på mig – men det är så jag tänker. Jag vet att han kommer få jävligt ont om jag sparkar honom på rätt ställe. Jag tror det är därför jag är så rädd för det övernaturliga. Det som man inte vet hur man ska överleva ifrån. Då det bara är en slump att man kommer på att ifall du kopierar The Ring-filmen så behöver du inte dö. Du kan inte pepparspraya en vampyr. Du kan inte sparka Toshio i skrevet.

Jag brukade vara riktigt inne på att se skräckisar. Gud vad mycket film jag har sett tillsammans med Mona! Men lustigt nog har jag blivit mycket räddare då jag blivit äldre. Borde egentligen vara annorlunda, tycker jag. Att desto fler skräckisar jag ser desto mer van borde jag bli. Att ju äldre jag blir desto klarare är det för mig att det är en film och att det verkligen inte händer på riktigt. Men på något sätt har det gått bakåt. Nu vågar jag inte se med hela ögon på Scary movie ens.

Ett annat exempel är elljusspåret här hemma. Jag har absolut inga problem att fara ut och springa där själv (eller okej tillsammans med mina hundar, men mina hundar är mesigare än Fang i Harry Potter). Det enda som på något sätt kan ta emot är oro för björn. Eller oro att en orm kommer bita min älskade Celine då hon obrytt kastar sig ut i skogens vilda vegetation. Samtidigt vet jag att sådana spår är många våldtäktsmäns nästen.

Sånt händer inte mig. Jag vet att det är helt fel att tänka så. Allt kan hända alla. Se bara på den där flygvärdinnan som föll från ett plan, landade på en bergssluttning och åkte nerför hela berget. Hon lever idag. Eller se på personer som Caroline. Under några ögonblick förändrades hennes liv och nu ligger hon i en kista under marken.
Se på Hagamannen. Se på Carolines mördare. De är alla människor vi ser dagligen i samhället. De finns överallt. Se på alla offer. Hemska saker händer hela tiden.

Inte för att jag egentligen klagar. Jag brukar säga att det kommer vara ödets ironi att inget kommer hända mig eftersom jag inte är rädd. Medvetenheten för en sak brukar också öka risken för den saken (om vi ska citera Gunilla). Fast det är klart, det kan ju vara tvärtom också. Att eftersom jag inte räds det som är påtagligt så kommer jag inte ta till nog med säkerhetsåtgärder. Jag kommer inte ha ettt pepparspray i handen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera det här. Jag vet bara att jag inte orkar gå omkring och vara rädd hela tiden. Jag tror inte på ödet (fastän jag skrev om ödets ironi, jag vet). Det som händer, det händer. Jag vägrar tro att det som hände med Josef Fritzl på något sätt var inplanerat i förväg. Eller att någon slags grymhet är det.

Nej, jag tror inte. Jag tror inte på ödet och jag tror inte på Gud. Jag tror inte på vampyrer och förbannelser heller, fastän jag är mest rädd för sådant.
Det händer för mycket skit överallt för att det ska finnas någonslags ”godhet” däruppe. En människa är en människa och det finns inget jihad, det finns bara idioter som vill vinna något å egna vägnar och sedan kallar det för något annat. Det finns ingen Gud, men det finns jäkligt många fanatiska, egoistiska svin.

Jag vill måla. Jag vill teckna. Men jag vet inte vad. Har inte plats för något heller egentligen. Så därför frågar jag dig! Vill du ha något? :P Jag gör det helt gratis, den enda kostnaden kommer bli för eventuell målarduk/papper. Jag gör vad som helst, bara du har en bild att skicka.


Idag nöter jag låten Jumper från Third eye blind. Mycket bra, men jag tycker nästan Jim Carreys version är bättre ;)

den ena ligger och sover på sängen nu. det är sjukt. jag har inte sett dem på en hel vecka och jag har hållit på att förgås. men nu är de här och jag är lycklig. Hur kommer jag egentligen överleva utan hund på universitetet?



Gårdagen var trevlig. Har inte sovit längre än en halvtimme. sorgligt nog drömde jag under den halvtimmen att jag var på ICA och skulle scanna böcker.. Helt knäppt. Jag har jobbat där en vecka och jag drömmer drömmar att jag är där.



idag har jag träffat bunny. vi åkte till kängsön där vi stekte, badade (21 grader i vattnet, helt sjukt!), snackade, fotade, dödade myror och drack ur våra 1,5liters drickor. trevligt trevligt. ^^,

   Jag är en person som ofta inte är nöjd med vad jag har. Fast jag kanske inte kan säga att jag inte är nöjd; jag är snarare en sån person som inte inser vad jag har utan som istället suktar efter det som jag kan ha. Om jag har en hund vill jag ha två, om jag far en vecka utomlands vill jag vara där två, om jag får MVG på en uppsats vill jag ha MVG++. Ungefär så.

   Likadant var det för mig i nian. Jag var less på mitt liv; att bo i Råneå, gå skola i Råneå, träffa samma rånebor dag ut och dag in. Jag var less på att allt gick på rutin. Men jag var mest less på skolan.

 

   Mitt skolliv på Råneskolan var aldrig riktigt roligt. Jag har ofta känt mig utanför med resten av eleverna där; jag har andra intressen och därmed fann jag att jag varken hade något att göra med dem eller att prata med dem om. Det var där, mitt i all min “misär” och i min obekvämhet, som jag kom på den fenomenala idén att jag ville åka iväg som utbytesstudent till USA under ett år. Och då jag väl kommit på tanken så fick jag den inte ur mitt huvud. Jag kläckte idén för mina föräldrar, som var rätt tveksamma men som ändå följde med på diverse intervjuer och fyllde i olika papper. Jag tror inte att de trodde att det faktiskt skulle bli av.

   Men helt plötsligt satt jag på planet som lämnade Luleå och Sverige. Jag var på väg, men jag insåg det inte själv. Den sista sommaren var alldeles suddig för mig; jag hade levt som i trans och inte egentligen känt något. Jag tror inte ens jag själv hade insett att jag skulle åka iväg.

                     

   Om det är någon skola vi svenskar känner till mer än vår egen så skulle jag gissa att det är den amerikanska. Vi ser på teve varje dag olika serier eller filmer som utspelar sig i en highschoolmiljö. Vi har dels alla “reality”-program på MTV, men vi har också de fiktiva serierna/filmerna som till exempel One tree hill, The OC, Gilmore girls… Visst, man ska komma ihåg att de är filmade, och säkert väldigt förvrängda, men borde inte allt ha en liten sanning för att man ska kunna relatera till dem? Allt verkar så otroligt, men ändå borde väl en viss det vara sann? För många så är highschoollivet en dröm, och i och med diverse utbytesprogram är den nu uppnåelig.

 

   Såhär med facit i hand kan jag bara kalla mitt halva highschoolår för… en besvikelse. Och jag har även insett vad jag har i Sverige, och vad jag haft och fått. Jag har alltid varit av den mening att jag inte är särskilt politiskt insatt, eller att den svenska skolan har varit för strikt (här menar jag grundskolan). Om man jämför mot USA så är den dock ett himmelrike.

 

   Om jag var tvungen sammanfatta den amerikanska skolan med ett ord skulle det vara mellanstadiet. Dels i dess uppbyggnad, men även i dess attityd. Jag har blivit bortskämd av den svenska gymnasieskolan. Bara en sån sak att kunna lämna skolområdet medan du ännu går i skolan! Eller att kunna anmäla dig själv sjuk, glädjas åt att du har bara en lektion på onsdag, eller inse att du inte är helt körd om du missar en lektion. Nej, den amerikanska skolan tillåter dig inte att lämna området under dagen. Om du är sjuk måste dina föräldrar ringa och anmäla dig, annars får du en varning från rektorn. Om du missar en lektion, då har tio arbetspoäng fallit bort från dina totala “betygspoäng” (glöm bedömning efter tanken - här får du poäng efter allt du gör, och har du tillexempel 90% så får du A). Mitt schema var så att det fanns “A-days” och “B-days”. På A-dagarna hade du fyra olika 1,5h lektioner, och på B-dagarna hade du fyra andra. Sedan började det om (du hade alltså samma schema varannan dag. Just det här gjorde mig tokig och har fått mig att njuta av gymnasiet och variationerna det erbjuder mycket, mycket mer). En annan sak som fick mig att inse hur bra vi har det i Sverige, är lunchen - att inte behöva betala för den. Inte bara var du tvungen betala i USA, utan maten du betalade för var även skit. Jag snackar hamburgare, pizza och chips var och varannan dag. Den maten kan vara god att äta någon gång i månaden, njuta av att äta riktigt flott och onyttigt, men att ha det varenda dag ger dig en helt annan syn på att äta bra.

 

   Jag nämnde tidigare att attityden på highschool är helt annorlunda än i Sverige, dels i hur lärarna behandlar eleverna, men även hur eleverna behandlar varandra. I USA är de vuxna verkligen vuxna, och alla som är under 21 år är barn och är du barn så litar ingen vuxen på dig överhuvudtaget. Som jag sa så du behöver en förälder som sjukanmäler dig, och utöver det måste du tillexempel ha ett pass för att få vistas i korridorerna under lektionstid och är det lunch är det lunch och då är man i kafeterian!

   Jag vet inte var det här bottnar sig. Vem började? Är det föräldrarna, som börjat behandla sina barn som omogna sjuåringar, och att de sedan blivit lärare, eller är det lärarna som kommit på idén att behandla barnen såhär och att det i sin tur smittat av sig till föräldrarna? Eller har det en djupare betydelse, som tillexempel religion? Som bekant är USA ett väldigt religiöst land. Anser man därmed, med religionen som bakgrund, att man inte ska ha fullvärdiga rättigheter och respekt innan man är gift och har familj?

 

   Efter att ha pratat med andra utbytesstudenter inser jag dock att jag hade tur i min placering. I andra stater var det mycket strängare - i South Carolina får du tillexempel inte bära vissa specifika klädesplagg (inga smala axelband på linnen, inga hål i byxorna, inga kjolar högre upp än knäna…). Så Iowa verkade inte vara det mest extrema, men det var nog extremt för mig. Extremt, inte bara av anledningarna jag tagit upp, utan även för att de var amerikaner och jag svensk. Från att ha ansett mig själv som väldigt opolitisk i Sverige till att sitta där i skolbänken och känna mig som en supersocialist. Jag har inte direkt känt att skolan påverkat mina åsikter och val, men indirekt har jag blivit mer aktiv inom samhället och skapat mig mina egna åsikter. Att hamna i ett land där man är väldigt konservativt demokratiska (att ta USA:s mest extrema socialistparti skulle säkert ändå vara mer konservativt än våra Moderater) blev en väldigt obekväm omställning. Jag som svensk hade en mycket klarare syn på var jag stod och vad jag ansåg i olika frågor än mina jämnåriga amerikanska klasskamrater. Där kan jag säga att den svenska skolan ligger långt före; de kan förmedla och lära vidare saker rättvist så att varje elev kan skapa sin egen uppfattning. Amerikanarna däremot levererar antingen för mycket åt en sida istället för att se på frågan opartiskt, eller så är det för opartiska för att de är rädda att bli stämda.

 

   Utbildningsmässigt ligger vi långt före. Vi kanske inte är lika duktiga som de i matte, men vi är verkligen bättre i alla andra frågor. Fast det visste amerikanarna. Många frågade oss om vi tyckte det var enkelt; tydligen hade alla de tidigare utbytesstudenter som varit på skolan ansett att den är blaha blaha i jämförelse med deras egna europeiska. Det var faktiskt en amerikansk elev som sa till mig att vi utbytesstudenter verkar så mycket mer allmänbildade, och hon klagade på den amerikanska skolan som bara lär ut dem information om Amerika och inget mer. Men det är sant! Hur många amerikanare skulle kunna peka ut Sverige på kartan? Enligt dem är Sverige och Schweiz samma sak. Och hur många svenskar skulle i jämförelse kunna peka ut amerikanska stater? Jag tror andelen som kan sätta fingret på Kalifornien eller Texas är större än de amerikaner som kan peka ut Sverige.

 

   Men självklart fanns det saker som jag uppskattade, och som jag anser att den svenska skolan kan ta efter. Kanske inte just gymnasieutbildningen (det skulle aldrig fungera) men särskilt högstadiet. Jag pratar om sammanhållningen. Går du highschool är skolan ditt liv. Är du med i någon idrott, kör eller teatergrupp så gör du det genom skolan. Jag menar nu inte att vi ska slopa alla idrottslag och börja ha dem med skolan (det skulle inte heller fungera), men bara att man kan göra mer saker gemensamt. Det VAR faktiskt väldigt trevligt hela skolan samlades på fredagskvällar och hejade på sitt skollag i “football” (amerikansk fotboll). Eller att man har vissa dagar i skolan då man gör något roligt. Det tycker jag vi gjorde för lite av på högstadiet.

   MEN… i många fall kan det vara den här “sammanhållningen” som skapar “klassystemet” i skolan. Det blir så mycket tydligare vem som är bra på vad och vem som är populär och vem som inte är det. Nog för att det blir tydligast i sportsammanhang (de populära killarna spelade amerikansk fotboll och de populära tjejerna spelade volleyball), men det är ändå en klar nackdel. Fast om man ska jämföra högstadiet med gymnasiet så var det klart mycket tydligare vem som var “inne” och “ute” på högstadiet än det är på gymnasiet. Jag tror att gymnasieskolan är för stor, för utspridd och för individuell för att någon form av popularitetssystem ska kunna bildas. På högstadiet är du mycket mer låst till skolan, till klassen och till människorna. Ännu tydligare kommer detta fram då det är ett litet samhälle där de flesta har känt varandra sedan blöjtiden. Hamnar du i ett fack tidigt i småbyarna stannar man i det facket hela uppväxten; tills du är 18 och börjar på college.  

 

   Amerikanarna var självklart väldigt nyfikna på hur den svenska skolan fungerade, och då jag berättade att våra scheman tillexempel är väldigt varierande, och att vi många gånger kan jobba individuellt “på annan plats” så blev de väldigt fascinerade. De tyckte vårat “highschool” (det vill säga gymnasiet) verkade mer som deras college. Det får mig att börja undra…

   Då jag började högstadiet var det en slags befrielse från att ha gått på mellanstadiet. Du fick mer eget ansvar och du fick göra mycket roligare saker. Då jag började gymnasiet var det i sin tur en befrielse från högstadiet. Här var du nästan vuxen, kurserna var mycket roligare och för en gångs skull fick du träffa människor du har något gemensamt med. Då jag mellan varje steg i skolan känt att “det här är något för mig”, hur kommer jag reagera då jag börjar på universitet? Kommer det vara det absolut ultimata för mig? Det återstår att se, men jag är nyfiken på vad framtiden har att ge mig…

 

   Sammanfattningsvis kan jag säga att inte tycker att hela min vistelse i USA var en besvikelse. Utan den, hade jag då insett hur bra Sverige (och särskilt skolan) är? Hade jag någonsin slutat klaga på skolmaten om jag inte hade fått uppleva hur det var att betala 300 kronor i månaden för en skolmat som jag egentligen inte ville äta? Nej, besvikelsen jag har är nog mest för att jag känner att jag inte fick ut det jag ville för mina surt förvärvade pengar och att det inte var så fantastiskt och så fräscht som jag förväntat mig. Jag ville komma ur min rutin i Sverige, men jag bytte bara ut den mot en rutin i USA, och ärligt talat så föredrar jag rutinen där jag faktiskt känner mig hemma, inte bara förtryckt och vilsen. Självklart har jag fortfarande saker jag tycker kan bli bättre med den svenska skolan; tillexempel anser jag att vi bör fokusera mer på individen än på hela gruppen, inte bara i sammanhang där individen ligger under den allmänna nivån utan även där den är högre. Har man alltför lätt för sig tycker jag man borde få möjligheter att läsa kurser intensivt så att den personen också kan stimuleras. Dessutom anser jag att lärare i ALLA fall SKA ge eleven det betyg de förtjänar. Särskilt på Råneskolan fick jag i många fall höra att lärare inte vågade ge MVG eftersom de var rädd att man skulle slappna av och sjunka i sina prestationer. Själv anser jag att effekten blir motsatt. Har jag kämpat för att uppnå MVG och förtjänar jag att få det, så vill jag ha det på en gång. Vad är annars vitsen att kämpa om jag inte får det jag förtjänar?

   Nej, den svenska skolan har fortfarande sina luckor, men jag hittar betydligt färre nu än innan jag for. USA var inte fantastiskt, men det fick mig att inse vad jag har hemma i Sverige. Det fick mig att inse vad som betyder något för mig. Och i och med det så var den resan det mest betydelsefulla jag upplevt i mitt liv.

 

Slutade jobbet klockan sex. Dagar som dessa är det outhärdigt att sitta i kassan och blicka ut mot solen. Dessutom är dörrarna till affären öppna vilket ruckar på luftkonditioneringen. Resultat? Extrem hetta. Jag har svettats, jag har tjorvat som fan med allting idag och jag har druckit litevis med vatten. Huja.

Ikväll är jag ensam i huset. Systern är i stugan. Jag ska ingenstans. Jag ska fräscha upp mig själv (är i stort behov av det). Ska färga om håret då min 2cm blonda utväxt gör så att det ser ut som att jag tappar hår. Ska färga ögonbryn, lägga ansiktsmask, raka, peela, skrubba, klämma, rycka och måla tills jag blir lite mer presentabel.
Det är fredag. Det är Boden alive. Jag ska vara hemma och skämma bort mig själv. Heja.

Min trodda lediga helg nästa vecka blir inte ledig trots allt. Jag hoppar in för en medarbetare på lördag. Jag klagar inte. Pengar är bra. OB är jättebra.

Klickade runt lite på datorn för att rensa bort lite skit bland alla mina filer. Hittade en fanfic om Harry Potter som jag skrev mellan den sjätte och sjunde boken. Den var då gudars lång! Jag kommer ihåg hur jag hade en följetong på den på min Harry Potter-klubb på Lunarstorm och la in varje nytt kapitel i ett forum. Här är inledningen.

---

    Mörkret låg tungt över de snöiga markerna. Det var nästan helt tyst, förutom några enstaka ylanden som hördes från den stora skogen intill de högresta grindarna som tornade upp sig som en massiv, svart barriär. Man kunde bara svagt urskilja vildsvinen som var flankerade högt uppe på sidan om grinddörrarna. Några kilometer bort åt söder kunde man se inbjudande ljus från en liten by, och om man såg åt norr kunde man se ett majestätiskt, enormt slott med otaliga tinnar och torn.
    ”Lumos”
    En viskande röst hördes. Sedan tändes ett ljus i änden på en smal pinne och lyste upp en kvinna som stod och lutade sig mot grindarna. Hon var lång och slank med pärlvit hy och långt, svart hår. Hon var onekligen mycket vacker, men något i hennes ögon verkade fattas, den där gnistan av liv och hopp syntes inte till. Hon såg härjad och trött ut och hon darrade lätt i kylan.
    Kvinnan verkade vänta på något; hon vände sig om då och då mot det stora slottet och höjde sin trollstav för att försöka se efter något som inte fanns där.
    Hon stod där i den påtagliga kylan i nästan en timme innan något hände. Ett hasande ljud från andra sidan grindarna hördes. Kvinnan snurrade runt, höjde sin stav igen och frågade lågt:
    ”Herre… är det ni?”
    Hon fick inget svar. Nervöst kisade hon mot den svarta skepnad som kom emot henne. Sedan föll hon baklänges då grindarna plötsligt slogs upp. Hon skrek till och slängde ut ena armen för att hejda fallet. Ett högt ”pang!” hördes och något kom körande bara någon centimeter från kvinnans huvud. Hon skrek igen och slog armarna om sig. Stället badade plötsligt i ljus. Från sin plats nere på marken kunde kvinnan se hur ett par fötter slog i marken och hon hörde en röst säga:
    ”Välkommer till Nattbussen, transportmedel för vilsekomna trollkarlar och häxor. Mitt namn är Ernie och jag är er…”
    ”Tack, men vi behöver ingen hjälp!” fräste en röst på andra sidan om kvinnan och hon rullade runt på rygg för att stirra upp på den högresta man som stod vid den vidöppna grinden. Utan att ge henne en blick sträckte mannen fram en hand mot henne som hon tacksamt grep. De långa, kalla fingrarna slöts om hennes handled och hon tog sig mödosamt upp.
    ”Tack”, mumlade hon och borstade bort snö från sin klädnad.
    ”Öh, ursäkta…” Mannen som hette Ernie tog ett tveksamt steg fram mot dem medan han rätade till sina tjocka glasögon. Kvinnan kastade en snabb blick på honom.
    ”Vi behöver ingen hjälp” sa hon hastigt.
    ”Men du stack ut din stav å så, va? Det är så man gör då man kallar på Nattbussen” påpekade Ernie dumt.
    ”Hör du inte vad vi säger?!” morrade mannen som hjälpt kvinnan upp. ”Kör bara härifrån nu, så slipper någon bli skadad…”
    Han sköt kvinnan åt sidan och höjde hotfullt en stav som han höll i sin hand. Ernie bleknade.
    ”Javisst, sir”, sa han förskräckt och backade snabbt bakåt. ”Visst, vi far nu.”
    Han hoppade in i en ilsket lilafärgad buss som stod parkerad bakom honom, och med ytterligare ett ljudligt ”pang!” var den borta.
    ”Det där var förbannat onödigt, Felicity.”
    Den långa mannen vände sig mot kvinnan, som tydligen hette Felicity, med en irriterad min. Nu när det återigen bara var hennes trollstav som lyste var mannens huvförklädda huvud dunkelt och otydligt, men man kunde ana ett par blodsprängda ögon som glittrade i det vita ansiktet.
    ”Hade du bara sagt att det var du så hade jag självklart backat bort från grindarna”, sa Felicity kyligt.
    Mannen gjorde en plötsligt rörelse med sin högra arm, och Felicity tog ett chockat steg bakåt.
    ”Understå dig inte att vara otrevlig mot mig”, väste mannen och grep tag om Felicitys armled.
    Felicity kved till.
    “Nej, förlåt, jag ska inte…”
    ”Jag tog med dig hit för att jag håller av dig mycket mer. Inte som de andra patrasken. Men om du ska börja bli näsvis kanske jag inte behöver dig längre… Jag har tjänare som mer tacksamt skulle följa mig på mina uppdrag.”
    ”Jag förstår herre. Jag lovar, det är en ära för mig att ha blivit utvald. Jag är din trognaste… Jag…”
    Mannen släppte Felicitys arm med ett hånfullt skratt. Han höjde sin hand med de där onormalt långa fingrarna och strök med dem utmed Felicitys bleka kind. Hon rös till.
    ”Jag vet, Felicity. Du är ovärderlig för mig. Förstår du det?”
    ”Herre…”
    Felicity slöt sina ögon och böjde sig fram. Då hennes tunna läppar mötte mannens kalla kände hon hur det stack till i hennes underarm, men hon brydde sig inte om det.
    ”Hur gick det, förresten?” mumlade hon och lutade sitt huvud mot mannens axel.
    ”Å…” Han dröjde, och sa sedan med föraktfull röst. ”Dumbledore vet inte vad han har gjort. Han tror att han är så stor, god och vis med sitt babblande om kärlek. Han ska allt få se. Han ska få ångra sig.”
    ”Du fick alltså inte tjänsten?”
    Det glimmade till av ett rött sken i mannens ögon.
    ”Nej”, sa han kallt. ”Inte den här gången. Och ingen ska få den någon annan gång heller.”
    Och med det otydliga svaret gjorde han sig lös från Felicity, höjde sin trollstav och försvann. Felicity stirrade på den fläck där han senast stått och försökte förstå vad han menat. Men sedan suckade hon, höjde sin egen stav och försvann, hon också.

    Omgivningarna blev plötsligt kolsvarta. Ett ljus tändes och lyste upp en kvinna. Det var Felicity, men hon såg äldre ut än hon gjort innan. Hon var mycket magrare, och hon hade mörka ringar under sina ögon. Hon var inte brydd om mörkret som slukade hennes sidor, det verkade ha varit väntat. Hon höjde blicken uppåt, och med ett litet ryck vid hennes navel susade hon iväg.

- Vaknade flera gånger under natten av olika problem. Dels höll jag på att drunkna i mitt eget slem (fresh, men så är det med förkylning), dels hostade jag som ett as, dels svettades jag ihjäl, dels drack jag litervis med vatten och dels sprang jag på toa för att pissa ut allt. Not fun. Funderade på allvar att stiga upp klockan fyra då jag kände mig klarvaken och pigg, men insåg det sjuka i den saken och föll i sömn igen.

- Körde med far till stan. Övningskörningen går bättre. Nu kunde jag tom. koppla av och sjunga med till P3 liksom.

- Hängde på Storheden med far. Köpte förnödigheter på ICA Maxi (tex. hårspray och hårborttagningskräm), käkade lunch på Trend café, körde runt far till olika ställen. Hängde i bilen medan han besökte affärer. Dunkade P3 Musik som spelade riktigt bra saker. The stranglers, Morrisey, Band of Horses (döm min förvåning!), Mötley Crüe, Slagsmålsklubben, Regina spektor och Eminem samt gamla sommarplågor som Hips don't lie spelades på hög volym på JULAS parkering.

- Det brann på Midskogsgatan. Vi såg röken på extremt långt håll. Tydligen var det MAXhuset som brann. Då jag åkte hem med bussen senare såg jag hela spektaklet. MAX fanns inte längre. Inte heller Expert. Far sa att de typ burit ut alla saker på gräsmattan utanför affären. Jisses, tänk vad mycket stålar som skulle brunnit upp om de inte hunnit.

- Jag bokade en klipptid på Memory som är bland de enstaka frisörerna i stan som fortfarande håller priserna under 400lappen (känns det som).

- Lånade en ordbok Svenska-Vietnamneiska. Insåg att de använder sig av det latinska alfabetet vilket krånglar till min idé om en tatuering då det blir rätt fult med vanliga normala bokstäver..

- Har börjat ta till mig det faktum att jag kanske måste betala för mina tågbiljetter till GBG en gång till.. eftersom jag inte hämtat ut dem än och jag bokade dem i april... Fittluder säger jag.

- Bussen körde om en lastbil och jag såg att det var en kvinna som var chaffis. Detta tog jag till mig och insåg hur få kvinnor det är i lastbilschaffisbranschen.

- Då jag klev av bussen på Råneå busstation såg jag RobinsonBjörn komma gåendes. han klev ur sin bil; en vit sak prydd med en bild på honom själv, hans mail (eller var det tom hemsida?!?!) och telefonnummer. HERREGUD. Någon har lite för mycket storhetsvansinne tror jag. Och ja, han hade cowboyhatten på sig. såklart.

- Fastnade för låten Jesus från Brand New på bussresan. Jag kan bli helt besatt av låtar då jag åker buss. Denna text var väldigt fin.

Jag är rätt fascinerad av vinjetten till True Blood. Den är konstig, lite vidrig, och rätt skum.. Men jag gillar den! Kul att det är samma snubbe som gjort Dexter, vars vinjett också är något alldeles extra ;)

Åh herregud. Har hört att jag står med på EF:s hemsida över stipendiaterna från förra året. Nyfiken blev jag och gick in och kikade vad det stod. Och... åh nej!

Som sagt, päronen is gone och jag och Anne måste därför sköta hushållet. Och oss själva. Vilket innebär annan mat än rågkaka till middag.
Kylen och frysen är nästan länsad. Kvar har vi lite udda saker som typ champinjoner och grillad paprika (plus en massa mat som blev över från Annes studentfirande). Men detta kunde inte hindra Helena för att vara mästerkock inte! Efter jobbet köpte jag hem en kryddmix för indiska rätter. Tog fram nedfryst kyckling (färdiggrillad och allt), paprika, lök, spenat, gräslök och såna här långa gröna bönor som jag inte vet vad de heter, körde ihop allt (och toppade ofc med vitlök då jag äter vitlök till allt). kryddmixen i och voliá! Superb! (om sanningen ska fram kanske den inte är superb då mina smaklökar har havererat pga förkylningen som drabbat mig). Men just nu smakar den gott och starkt. Är fett nöjd, då jag inte lagar mat själv alltför ofta och då jag väl gör det så gör jag efter ett recept, punkt till pricka.

Är ledig imorgon. Grymt skönt. Ska in till stan och göra diverse ärenden. Funderar på att klippa mig; mitt hår är långt och tungt och MYCKET just nu. Skulle även behöva färga rötterna.

Apropå hårfärg så är det inte bara amerikaner som kommenterar min röda kalufs. Sjukt många kommenterar den då de kommer till kassan på ICA. Ofta är det lite äldre tanter som ler fryntligt mot mig och säger "Men oj vad fin du var i håret". Jag vet inte om det är positivt eller negativt att jag får höra det från äldre..?
Min mormor säger dock inget. Eller.. hon tycker att jag ska ha på mig en keps då jag jobbar. Det är ju så rött, menar hon. Tack? Oo

Det är helvete att man alltid ska gå och bli sjuk då det är lov. Visserligen kan hela pooldramat i fredags spela in på min nuvarande förkylning, men faktum kvarstår att jag är.. förkyld! Idag är det inte fullt lika illa som igår. På morgonen lät jag som Helena 78, rökare sedan 15åring. Ni kan ju föreställa er hur jag lät efter en heldag sittandes i kassan där jag var och varannan minut säger fraserna "Hej" "Vill du ha det på summan" "Tack så mycket".
Utöver hemsk röst så hostar/nyser jag som ett as, vilket ju inte är så populärt då jag arbetar i en matvaruaffär... Oo

Anyway. Hela råneå är väl i kyrkan just nu förutom jag. Fick ett sms av Bunny där hon frågade varför jag inte var där. Jag jobbade. Slutade kvart över sex och det är pinsamt att komma försent till kyrkan då det märks jävligt tydligt (inget smyga in osedd här inte).

Hade tänkt ta en lugn helg men insåg att det är så mycket roligare då det händer saker. Det blir stan, blir nog fest förmodligen...? O_O Jobbar lördag ledig söndag.

Skulle behöva en rejäl ryggmassage. Någon som offrar sig frivilligt?

Kvart över sex slutade jag min första arbetsdag på ICA i Råneå. Står affären i lågor? Nej. Gick något käpprätt åt helvete? Nej. Hur känner jag mig? Tom i skallen och med värkande rygg. Har på min introduktion fått sitta i kassan hela dagen. Allvarligt talat, jag kommer drömma om det där blippandet som låter då man scannar varorna. Hu! Sen är jag så hemskt noob så jag vet som inte vad som borde göras när det inte finns något att göra. Jag känner mig hemskt klädaffärig och vill gå och rätta till saker, ställa dem på rätt plats och allt sånt, men det tror jag inte att jag ska göra. Så jag typ ber folk kommendera mig hit och dit.
Köerna blev lite långa vid min kassa, det var lite krångligt med att veta vilka varor som hade vilket kod och hur man skulle göra med all post, men på det stora hela kom jag in i det väldigt snabbt.

Med en kort sammanfattning var det var helt ok! Ett aboslut värt sommarjobb och helgjobb (om det kommer upp till hösten) och kanske före-universitetet-jobb om det också blir aktuellt. Trevligt värre ^^

Kom hem från stugan för en stund sen. Cyklade till Kängsön kring fem igår där far min kom och hämtade upp mig med båten och tog mig ut till stugan. Det är alltid lika mysigt att vara där. Särskilt på sommaren då man kan sitta ute på altan, mamma spelar sin grekiska musik, det luktar grillat och vattnet ligger spegelblankt. Jag tenderar att se ut som ett as när jag väl är där - inget annat ställe drar fram min fulhet så som våran stuga! men det är förbannat skönt att ha ett ställe där det verkligen inte spelar någon roll hur du ser ut. Där du liksom kan traska omkring med kratrar i ansiktet, iförd sidenkallingar och en enorm tröja.

Det hade byggts ett fågelbo under vårat stugtak. Öppningen var precis vid altanen. Det var mysigt att se den lilla mamman flyga in och ut med diverse godsaker (maskar och insekter) i munnen, och höra ungarna skrika innanför då de fick maten (de lät visserligen som syrsor, men det var ändå gulligt).
Åkte hem vid halv fyra. Cykelresan hem gick åt helvete då min hals gör brännande ont. Jag antar att det är smällar man får ta efter att ha badat med kläderna på + inte bytt dem på hela kvällen efter det. Jag lät som en som rökt i 30 år då jag kämpade på med cykeln. Men hem tog jag mig.

---

Mona har just åkt hem. Hon kom över och vi lagade mat och såg på film. Då mina päron kommer bo i stugan de närmaste 3 veckorna har de länsat kylskåpet, så det fanns inte så mycket valmöjlighet. En tripp till frysboxen (där vi för tillfället inte har ett styckat lik) hämtade vi upp lammfilé som vi stekte. Till det gjorde vi klyftpotatisar som vi dränkte i olja/vitlök och en sås av vitlök och diverse kryddor (jag rapar vitlök just nu, riktigt fresh). Vi såg P.S I love you. Mysig film. Sen gjorde vi oss två koppar te, virade in oss i filtar och satt på altan och pratade. Det är så härligt att ha sommarlov.

Nu har jag, duktig som jag är, tvättat lite, diskat lite, svabbat golvet, plockat undan i mitt rum. Känner mig hemskt vuxen. Imorgon ska jag jobba och ja, jag har lite ångest och är lite nervös. kommer säkert fucka upp något och ICA kommer stå i lågor. Huja.

... var en väldigt rolig, väldigt konstig och väldigt overklig upplevelse. Började på eftermiddagen på Tuna, fortsatte till sunderbyn och slutade hemma hos sara. Amerikanska militärer gjorde oss sällskap på Tuna och det var dem vi följde vidare till Sunderbyn till en stuga mitt ute i ingenstans där det var ett poolparty. självfallet hamnade jag i den där poolen innan kvällen var slut. Med kläderna på blev jag ikastad av en amerikan som ansåg att jag inte kunde vara den enda som inte badat. Men trots att den restrerande kvällen spenderades inlindad i en filt och mina tänder hackades som på en en febersjuk hade jag det riktigt, riktigt trevligt.
Det hela kändes som sagt overkligt, kanske var det att man pratade på engelska eller att vi var i värsta satsstugan med pool och bastu, eller för att alla var jäkligt trevliga och att det var sommar, men det var verkligen som att jag befann mig i en film. Helt insane.

Mitt oth-hatarobjekt (okej jag hatar honom inte, han roar mig, men i serien är han rätt jobbig :P... fast het som 17) har gjort en cover på Kings of Leons Use somebody. trodde den skulle vara dålig, men den var faktiskt helskön. Fast Tyler har ju en bra röst, som vi vet efter oth.

Ärligt talat, detta är femte gången jag upprepar Manchester Orchestras låt Where have you been. Jag är helt såld. Och ja den är lite dyster och emo, men det är väl därför jag gillar den så mycket. Perfekt bussmusik. Perfekt dagdrömmamusik.



Apropå musik.. Idag väntade jag på mina päron på ICA MAXI parkeringen. Jag satt där i mer än en halvtimme och jag hade min gudagåva kasettbandet från Walmart med mig. Den tillsammans med min mp3 och mammas omoderna bil med kasettbandspelare gjorde min vistelse väldigt trevlig. Jag sjöng med som fan. Jag formligen skrek samma skrik som Chester Bennington (Linkin Park) då No more sorrow spelades. Sedan insåg jag att en bils väggar inte är lika tjocka som ett hus. Förhoppningsvis dränkte den höga musiken mitt vrålande. Annars har jag skämt ut mig rejält.

Jag kanske är efter. Förmodligen är jag det. Men jag har just upptäckt hur underbara Counting Crows är. Fantastiska.
Här är Colorblind. Lyssna och njut.

Min blogg är dum just nu och låter mig inte ladda upp bilder.

Klockan är nu tjugo över tio och jag har redan hunnit jobba. Började halv nio, packade mjuktunnbröd på Bageriet och åkte hem halv tio. Yes.

Har inget vettigt att skriva. igår var det filmmys med Charlotte och Tove. Vi åt god mat och såg Kalle och chokladfabriken. Far kom och hämtade mig kring elva (pga arbete denna morgon, som sagt). Känns konstigt att jag typ inte kommer träffa dem på många veckor nu. så blir det då man har sommarjobb i Råneå hela sommaren och då alla har ett liv man måste leva under sin korta ledighet. Resor,  udda arbetstider och boende på olika håll gör det knepigt att träffas allihopa.
Har körlektion idag, den tredje under denna vecka. Det känns faktiskt helt okej att köra bil just nu. Känns tryggt och bra. Pluggade faktiskt lite teori igår medan jag väntade hos morfar. En halvtimme ungefär. Sedan vaknade jag en timme senare då jag fick ett sms. Jag är så dålig. Oo

Imorgon är det midsommar. Grilla och mysa med Sara och co. Jag kör favorit i repris och tar med baguetter och tzatziki. Hoppas de gillar det lika mycket som Josse gjorde.. :P

Det är lustigt. Då jag har skola så längtar jag som bara helvete åt de där dagarna då man absolut inte har något att göra. Inga läxor som tynger, inga tidiga lektioner och inga dagar till 5. Men nu när jag inte har något som tynger mig, nu, när jag är ledig i en hel vecka innan allvaret (jobbet) börjar så finner jag mig själv sitta och tugga på naglarna, apatiskt glo upp i taket, nöta sönder spindelharpan och frenetiskt uppdatera alla mina vänners bloggar för att få tiden att gå (ni är btw usla på att uppdatera). Jag klarar inte av rastlösheten. Jag blir stressad för det faktum att jag inte har något att vara stressad över. Hur störd är jag på en skala?

Jag ska försöka fylla dagarna så gott som det går. Imorgon ska jag träffa Toss och Charlotte och se på Kalle och chokladfabriken (eftersom det är en katastrof att Toss inte sett den! Oo). Ska även ha en till körlektion. På torsdag har jag också körlektion och sen bär det kanske av till Vitå till Saras hem där jag ska rida (!!!!! :D:D:D) och sno hem deras föl. Fredag blir det midsommar med Sara och co. Sen åker jag förmodligen ut till stugan för att dega de två sista dagarna. Pjuh.

---

I all dötid som jag fått har jag lyssnat extremt mycket på musik. Fick nostalgikänslor då Stereophonics spelades. It means nothing är så vacker.

Det senaste halvåret har jag fått för mig att jag är stenrik. Att titta på min filmsamling är ett bra bevis - den har växt oroande mycket. Igår åkte jag in till stan för att se på bio med Sara. Jag gick runt lite med Mona först. Sen bio. sen har jag sovit hos morfar. Idag hade jag körlektion. så jag gick lite på stan innan den började. Se vad jag har kommit hem med (jag vet bilden visar inte alls hur saker och ting ser ut).

Jag vaknade helt sanslöst klockan nio idag! Så nu är klockan halv tre och jag har hunnit vara relativt duktig idag. Jag har varit ute och sprungit (förtjänar minst tre !!!) på elljusspåret med hundarna. Väldigt sporrande, dels för att Bella sitter i koppel och hon drar som ett as (hon är dubbeltrubbel, därav kopplet - är hon lös springer hon iväg ut i skogen och är borta i typ en timme, plus det faktum att hon löper just nu så hon sitter fast) och dels för att om man springer för långsamt blir man uppäten av alla mygg. Ärligt talat, elljusspår tillsammans med lite halvsvettig, saltluktande människa är typ myggornas näste.

Jag har även målat klart en tavla. Denna tog uppskattningsvis 4h att göra. Jag vet inte vad det är med mig och att måla - jag blir helt vild och penslarna bara svischar fram och tillbaka över duken. Dock vet jag inte ännu om jag kan kalla den färdig, och därför har jag inte signerat den.



Snart ska jag med bussen till stan för att spana in lite kläder. Ikväll är det biotajm.

Sommaren brukar vara den årstid då det bara går sorgligheter på teve (om man inte nöjer sig med Morden i Midsomer, såklart). Alla bra serier slutar och ersätts av repriser från gud vet när.

MEN INTE I ÅR! Till min obeskrivliga lycka har True Blood haft säsongspremiär i USA nyss, och herrejävlar vad jag är glad! Serien är underbar, och så kan man dregla lite över Skarsgård och mysa lite över vampyrer i största allmänhet. Se True blood för helvete!

Oh yes!

Denna dag har pågått i en oändlighet och jag har ändå bara varit vaken lite mer än fem timmar. Sorgligt.
Har ägnat mig åt ett långbad (ja jag somnade i badkaret), spela Spindelharpan som ett jäkla freak, apatiskt stirra i väggen, glott på internetsidor, lyssnat på musik... Hej och välkommen sommarlov. Jag hade nästan tänkt åka till Vitå för att se fotboll, men det blidde inte av för det regnade och jag var på tok för lat för att orka.

Imorgon måste jag göra något vettigt. Ska mest troligt på bio på kvällen, kanske far jag in till stan och hänger lite i affärer. Jag är lite rikare nu efter examensfirandet (inte bara syster som fick presenter inte!).

Jag lyssnar på Atreyu och känner min puls dundra på.  When two are one är sådär lagomt hetsig för mig. Jag brukar inte gilla skrik-och-vrål-låtar, men den här varierar sig mellan sång och lite skrik. Good.

Vaknade för en timme sedan. Är fortfarande trött, men nu är jag så att säga övertrött. Gårdagens grillfest hos Mona var över för mig kring halv tolv. Hade kameran med men jag suger och glömde såklart bort det. Vi slapp regnet i alla fall. Sara kom över vid elva. Sen skulle alla ut på puben, så vi drog hem till Saras Fredriks "barndomshem". Vid tolv höll jag på att somna så jag cyklade hem till mig och la mig. Allt som att har jag sovit 11h i natt. Nästan rekord.

Hemskt snabb resumé av gårdagen.

Igår tog syster studenten. Klockan tio var jag i stan. Först lämnade jag tillbaka schampot jag köpt på Erikssons (tack gode gud och underbara erikssons som lät mig lämna tillbaka det!!), sedan var det dags för utspring kvart i elva. Anne och Daniel fick en massa saker hängda om halsen, och stackars syster är så liten och lätt så hon föll nästan framåt av all tyngd ^___^

Vi såg henne åka iväg med lastbilen och sen körde vi hemåt. Laddade upp med superbuffén. Folk kom över och åt och gav presenter.

Sju bar det av mot stan. Halv nio entrade jag Saras lägenhet där det var klassfest. Kvart över tio hoppade vi på bussen in till stan och Grace. Klockan ett gick jag därifrån och hängde på Max med några rånebor (och sedan Emelie). klockan tre var jag hos morfar. Tre minuter senare sov jag som en stock.

Jag har insett att jag inte riktigt har "The face" för piercingar.

Ibland får man helsnurr. Idag har jag fått det två gånger.

Situation nummer 1:
Länkebo med klassen. Vi ska äta hamburgare till lunch. Jag får ett hamburgebröd i handen av gunilla. Jag öser på dressing, sallad och lök och går iväg, glatt mumsandes på min "hamburgare". Då jag ätit ungefär hälften börjar jag undra varför jag inte känner någon köttsmak. Inser att jag helt glömt bort att ta själva hamburgaren. Där står jag och har ätit halva brödet, salladen och löken och inte ens märkt att köttet fattades.

Situation nummer 2:
Har sprungit runt till diverse frisörer för att hitta ett schampo för rödhåriga. Kommer in till Erikssons och där har de ett, från märket Sebastian. Ja, jag köpte det. Priset? 230:-
Jag har superångest. Hur i guds namn kan jag köpa ett schampo för 230 spänn?!?!?! Jag har ångest om det går över 100 lappen. herregud! någon som vet om man har öppet köp på Erikssons produkter..?

Gårdagskvällen och hela dagen idag har spenderats (utöver min städning) med att ha maraton i Boston teaparty, då jag missat hela serien eftersom den inte sänds i USA. Filip och Fredrik är strålande ^_____^

Det är fascinerande att mitt pyttelilla rum kan ockupera en hel dag då det gäller städning. Jag har inte ens kommit till renbäddning och svabbning liksom. Men jag har i och för sig rollat mina kuddar och min skrivbordsstol, klippt bort lösa trådar från prydnadskuddarna (det tenderar att bli så då de är från indiska och fulla med paljetter OCH då man har en hund som tycker om dessa paljetter), kastat en massa papper från en massa pärmar och superrengjort hela sminkhörnan. Nu är det fint!

Jag och Isabella sitter vid busskuren utanför Kvantum. Två tanter med matchande metallröda rullatorer traskar förbi oss på väg mot Kvantum.

Jag: När jag blir gammal vill jag också ha en röd rullator!

Isabella: När jag blir gammal vill jag vara så pass pigg och frisk att jag kan gå på rullatorpromenad med min vän och handla.

Jag: ... det också.

Fyra gånger om året brukar jag ha en riktig, riktig storstädning i mitt rum. Visst, jag dammsuger varje vecka (och numera dammtorkar jag också eftersom min Billy blir dammig som ett as efter två dagar). Men jag verkligen älskar de där gångerna då man städar på riktigt. Då man river ur garderoben och rensar, då man torkar fönstren, dammar av gardinerna, skjuter ut alla möbler från väggen och dammsuger runt listerna, då man kastar onödiga papper, torkar av alla möjliga ytor; allt från hyllor till toppen på tavelramar, då du svabbar och plockar bort onödiga saker (och sätter dem i källaren bland alla andra onödiga saker).

Jag har börjat städa nu. Egentligen är det ingen vits att grovstäda eftersom Bella löper; hon kommer förvandla mitt rum till ett blodbad igen efter en dag eller så. Men jag kände ett plötsligt sug att städa, mest för att jag hade ett stort problem som behövde åtgärdas. Ett problem som jag antar att många tjejer har:
Garderoben. Mina två garderober (varav en har hyllor och en är till för att hänga upp saker) är på tok för småa. Där trängs mina tröjor, klänningar, koftor, skjortor, byxor, leggins, skor (tränings och vanliga), träningskläder, neccesärer, väskor, sjalar, kjolar och bälten. Inte kul! Så nu tog jag tag i problemet på riktigt. Vinterkläderna åker ner till källaren. ALLA koftor, tunikor, skjortor, klänningar och andra legginskläder samt några vanliga tröjor som inte kan vikas hängdes upp på galgor. Hälften av mina träningskläder kastades ut. Mina bagerisandaler åkte ner till källaren. Mina långärmade tröjor fick samma hylla som mina tshirtar. Hälften av alla mina bhar åkte i soporna då de inte längre passar, skorna fick sin plats på de långärmade tröjornas gamla hylla, träningsväskan fick sin plats på skornas gamla och tröjorna har kategoriserats i högar basplass, bandtröjor, svartvitt, svart och övrigt. Nu har jag fått lite ordning bland mina 107 tröjor/klänningar/skjortor. Är det inte lite felberäknat - jag har 107 klädesplagg för överdelen och 10 byxor? Nu har jag visserligen inte räknat med leggins och kjolar, men ändå. Det är rätt tydligt vad jag tycker om att köpa för något.

Bestämde mig igår för att skippa historian. Vaknade alltså halv elva imorse, lagom fräsch och så. Tittar på telefonen, har fått ett sms från Sara där hon frågar om jag vill med på IKEA som hon skickade klockan nio. Ringer upp och frågar om jag är för sent ute, men nej, det var jag inte. Lite efter elva var jag ute ur huset, nyduschad och med en mun stinkandes av kaviar. Destination: Haparanda och Finland.

Har haft en mycket trevlig dag. Har nu varit i Finland 2 gånger i hela mitt liv - hur pinsamt är inte det? Blev lite impulsshopping också, bland annat mitt andra par högklackade skor på en vecka; dessa kostade 200:-. Sara köpte sig också två bebisar som hon dyrkade hela dagen. Hon var dessutom säker på att någon skulle få syn på skorna i bilen och slå sönder rutan för att sno dem, så hon gömde sina nya pjucks varje gång vi gick in på en affär. Hm.
Det blev alltså - utöver skorna - en lampa från IKEA, lösögonfransar och en handkräm som luktar kokos.

jag har en vän som heter Sara. sara har en pojkvän som heter Fredrik. Jag har ritat av Sara och Fredrik. Här är resultatet.

Jag känner mig grymt seg och det tar väldigt lång tid för mig att träffa rätt på tangentbordet. Nej, jag är inte full eller bakis, bara extremt outvilad efter en sömn som inte infann sig förrän kring fem imorse. Jag är inte riktigt skapt för att vara vaken så länge. Särskilt inte då vi ska upp halv nio.



Helgen har varit bra. Fredagen kom det över lite folk hit och vi käkade tacos och hade det trevligt. Jag, Mona, Mimmi, Ida, Tove, Josse och även Annika (som förgyllde våran tillvaro under någon timme). Andra ord, Voomit, Jag har aldrig och Sanning/Konka roade oss under kvällen. Snajsnajs.

Gårdagen spenderades i Piteå (eller halva gårdagen spenderades på bussen till Piteå.. Oo). Charlotte fyllde myndig och vi firade med peniskort, potatisgratäng och filé, chips, nötter, ostbågar, godis, tårta, miami/laink och lite Twilight som grädde på moset (jag och tove var förbjudna att få se på fotboll). såklart blev det en hel del surr också. Kring halv fyra tiden var jag dock griniga flickan eftersom jag hade huvudvärk och jag hela tiden hörde ett surr och fnitter från de andra tre. Förlåt, det var mitt eget fel eftersom jag var för lat för att hämta en huvudvärkstablett.

Ikväll har resten av familjen köravslutning i kyrkan (jag är typ outsidern som inte är med och sjunger i kör, något som min mormor hela tiden påpekar). så den ska jag glo på. Sen kanske jag ska sova lite till. Jag fryser som fan just nu eftersom jag just fallit in i en djup sömn då min syster börjar prova sin vibrato i (för henne) det tomma huset. Jag fick höra Moving on i x antal minuter innan jag pallrade mig upp och skrämde skiten ur henne.

Just nu lyssnar jag på The great salt lake från Band of horses och känner mig lite sommarglad.

Känner mig äckligt trött och flottig. Funderar på att sova. Eller så kanske jag gör något kreativt och tecknar. Idag tog alla mina läxor slut - gav terrorismmallen till Mats och höll min historiaredovisning. Nu har jag tid att göra sånt som jag skjutit upp pga. dåligt samvete. Typ måla. Typ läsa. Typ plugga till körkortet.

Dagens låt är The quiet things that no one ever knows med Brand new.

I mångas ögon kanske jag uppfattas som en jävligt okänslig person. Som en superduperbesserwisser som bara trampar på alla andra och anser att alla förutom jag själv är korkade. Somliga kanske gör det, för jag vet att det kan hoppa grodor ur min mun som gör att jag kanske verkar vara på detta vis.
Felet är att alla alltid läser in sig själva i vad andra säger. Jag vet att jag gör det, och att jag gör det ofta. Man tar åt sig för saker man inte behöver. Man tror att någon menar en själv fastän de bara pratat rent allmänt.
Visst kan jag sitta och säga att jag floppade i MaB och bara fick ett VG. Men med detta menar jag inte att alla de som fick G är kassa. Det är klart att folk har svårt med matte, på samma sätt som jag själv har svårt med typ slöjd, teknik, fysik m.m.m. Jag menar inte med mitt utlåtande att alla andra är hjärndöda och idioter om de fått lägre än VG, eller inte heller om de är jättenöjda med ett VG i kursen.

Men jag tänker likt förbannat på samma sätt. Jag tänker så då jag hör tjejer med size 0 säga att de är tjocka. Genast ser jag på mig själv och ställer frågan "Jag undrar hur de ser på mig då". Jag är inte size 0, jag är kort och har stora klädstorlekar.
Och jag reagerar då de säger att de känner sig äckliga för att de är "feta" eller för att de har fått en finne, då undrar jag hur äcklig de tycker att jag är.

Detta är något som jag vill ska sluta. Jag vet innerst inne att dessa personer inte alls tycker jag är fet eller äcklig; det är inte mig utan sig själv de har hakat upp sig på. Vi kan helt enkelt inte se rättvist på oss själva. Jag kan tillexempel aldrig se att Sara har en dålig hårdag, men jag själv anser att mitt hår är en misär var och varannan dag.

Jag vill sluta tänka såhär. Jag vill inte känna mig misslyckad för att jag läser in vad andra säger. Jag vill inte att andra ska känna sig stött för att de läser in sig själv i det jag säger. Men går det att få ett stopp? Det tror jag inte. Att få ett stopp på det här problemet är detsamma som att få ett stopp på avundsjuka, och avundsjuka är något som alltid funnits och som alltid kommer finnas. Lättare sagt än gjort. Jag måste helt enkelt skaffa mig lite skinn på näsan; bättre självförtroende och en bättre självbild. För faktum är att så länge jag är osäker med mig själv och min kropp, kommer jag alltid att tänka på mig själv då sådana saker tas upp.
Det är inte erat fel, ni som säger att ni är tjocka, på samma sätt som det inte är mitt fel då jag säger att jag är besviken över ett VG i ett ämne jag vet att jag gjort "dåligt" i. Om man alltid ska tänka efter vad man säger så kommer vi sluta som jag gjorde då jag hade muntligt prov i tyska nationella - Få se nu... Om jag säger det här.. är det här ordet i ackusativobjekt, presens och vilket böjning blir det? Hur blir subjektet? Är det der, das eller die..? Är det här ordet med i något av alla undantag som finns? Vänta nu lite...

Vaknade, oerhört seg och allmänt borta i skallen. Klockan var åtta och bussen skulle gå på en timme. Kryper upp, just eftersom jag vet hur härligt det är att äta en lång frukost som får en att vakna till rejält.
En halvtimme senare vaknar systern upp och jag gnäller och tjatar tills jag får min vilja igenom. Hon kör till skolan.

Går till NK:n. Jonas drar en ordvits i vanlig ordning om något aktuellt (i detta fall William som pluggade körkortsteori):
Jo: Vet ni vem de värsta lärarna är?
Klassen: Uh..
Jo: Körskolelärarna. De är helt körda.

Huhuhu. Han startar lektionen och de första orden är "projektarbete..". Babblar på i några minuter innan jag försynt räcker upp handen och frågar om hela lektionen kommer baseras på projektarbetet i trean. Ja, det skulle den tydligen. Och tydligen är NKa slut och jag behöver inte gå på mer lektioner eller labbar. Kände ingen egentlig lycka över det sistnämnda, bara att jag var less eftersom NK är min enda lektion på onsdagar. Tänk om jag stannat hemma och sovit.

Mötte upp tjejerna i klassrummet. C och T skuttade till matsalen och jag och I pallrade iväg oss till stan. Hade som mål att gå på bibblo men tänkte hänga lite med I före. Första stopp blev Din sko. Helt utan planering gick jag ur affären med ett par nya skor, 300:- fattigare.
Ibland gillar jag impulsköp. Jag får se om jag mår bra över det imorgon. Jag ska ju ändå jobba i sommar, pengarna får jag tillbaka... Oo

Är med i en tävling om att vinna en ögonskugga från märket L8. Det är en tjej som driver ett eget företag där hon gör både kläder, smink och accescoarer. Riktigt fina saker till riktigt bra priser! Du kan spana in hennes kollektion på http://L8Nyberg.com/ :)

Ögonskuggorna finns i en mängd olika nyanser och du får välja vilken nyans du vill själv (om du vinner alltså).

Om några dagar är det EU val. Detta känns för tillfället väldigt... tungt. Jag har noll koll på vem och vad jag ska rösta på. Det var en "debatt" i skolan idag där "representanter" från de olika partierna var med och pratade, men det gjorde mig om något mer förvirrad. Efter den debatten kändes det mest vänster. Hon var bäst på att prata.
Jag blir bara lite irriterad över den stora fokusen på Ipred-lagen. Och även fast jag är lite obrydd så kunde jag inte låta bli att bli skeptisk och ställa frågor. Där sitter de, alla dessa "politiker" och inte en enda är ju för Ipred (undantag Folkpartiet och kanske KD, representanten visste inte var de stod i frågan)?! Jag förstår inte? Dessa ska ju representera partierna, och om ingen av dem är för Ipred, hur kan lagen ha gått igenom? Vem röstade ja från början och röstar nej nu liksom?

Nej. Vi får se hur söndagen artar sig. Det blir kanske FI, Vänstern eller Sossarna. så det lär ju bli typ Miljöpartiet för jag brukar som sagt ändra mig till något helt annat just i sista stund. Men nu är ju iofs problemet att man inte ska rösta ideologiskt utan på specifika individer, och hur gör jag då? Inga namn säger mig något, förutom Gudrun Schyman.

Nejnej. Fortfarande har jag ingen aning. Och jag är på tok för lat för att ta reda på information...

Jag är sjukt sugen på att tatuera mig. Verkligen. Och jag är grymt avundsjuk på alla vars föräldrar är helt superpositiva till tatueringar och som tillåtit det från unga åldrar. Mina päron tycker det är fult. De tycker det är fult då man når åldern 35+ och har en tatuering. Inte för att jag egentligen ska bry mig så hårt. Jag är 18 och bestämmer över mitt eget liv. Men ändå.

Problemet är att jag inte vet VAD jag vill tatuera. Eller vars. Den starkaste kandidaten för tillfället är på höger underarm, just på handleden (heter det något specifikt??). Men jag vill liksom inte tatuera en tribal eller ett kinatecken. Jag vill ju att det ska betyda något för mig. Och vara personligt.

Jag gillar också Top model's Elinas tatuering. Jag skulle såklart inte skriva nåt på ryska men det är en cool plats att ha den på. Sen gillar jag Rihannas också. Fast det skulle vara på tok för töntigt av mig att tatuera stjärnor i nacken..



Sist men inte minst vill jag också ge tummen upp till alla människor som är liiite mer extremt Harry Potternörd än vad jag är och tatuerar in Mörkrets märke. aldrig att jag skulle göra det, men de är härligt dedikerade fans ^^

Kommer just från Brithen. Har haft en riktig nostalgisk kväll innehållandes godis och Never ending story (den oändliga historien). Var extremt längesen jag såg den. Var förundrad över de faktiskt hyfsade specialeffekterna som var med (filmen var från 84); de har kommit långt från pappersKatla i Bröderna Lejonhjärta från 77 (fast vi får inte glömma att det är Sverige vs Hollywood).  vi fick höra säkert var tionde minut under filmens gång att Ellen varit extremt kär i Atreyu. då filmen var slut så skulle hon prompt googla skådespelaren för att se hur han såg ut idag. Han är ju bara 38 år idag liksom...

Insåg att denna film hade några kopplingar till dagen. Atreyu är ju ett känt band idag. Och landet, Fantasia, har blivit Fangtasia i serien True blood.

Här har vi i alla fall Noah Hathaway. Hur många mer än Ellen (och jag själv, jag erkänner) vad kär i honom? ^^,

Jag har suttit ungefär en timme nu och på allvar försökt arbeta med min historia. Det har gått... sådär. Den känns väldigt ofärdig. Känns som att jag har med en massa saker men ingenting som går in riktigt på djupet. Men hur kan de det om jag bara får redovisa 10 min? Andra problemet är att den slutar vid krigen. Ofta det inte hände något för kvinnorna efter, menar jag. Fast kanske inget som är så stort att poängtera. Kvinnan fick rösträtt och fick arbeta mer. Allt annat kom väl naturligt.. kanske?
Behöver hjälp. Om du vet något viktigt att ta upp ang. kvinnans ställning efter 50-talet så kan du ju skriva det till mig. All hjälp är bra hjälp i detta läge!

---

Som jag skrev tidigare så har jag bott i stan hela veckan. Detta innebar att jag var tvungen planera mina kläder för en hel vecka, vilket sket sig totalt då många oförutsedda saker kom upp.
Less på jeans som jag var och på g för fest slutade det med att jag och Isabella sprang runt på stan 40min före och 40min efter stadsmaran för att hitta något vettigt till mig. Var dessutom tvungen hitta svarta trosor till dansen, och det gick ju också åt helvete. Varför är det alltid så att det aldrig finns något när man så desperat vill ha nåt!? Jag kände ju inte precis för att köpa ett par svarta mammelucker, men tro mig, det var typ det som fanns.

Hittade i alla fall en rätt söt klänning från Lindex (av alla ställen). 250 spänn fick jag betala för denna söta sak.

De senaste dagarna har mina fötter varit en smärre katastrof. Tänk er ett par träskor som ser exakt ut som riktiga fötter, så har mina varit. stenhårda. Nariga. Fulla av blåsor. Avskavt nagellack.
Blev så less så jag kokade upp vatten, hällde i fotsalt, tog med Annes bok ut på verandan och satt där i typ en halvtimme. Sedan slipade jag och smörjde in med en fotkräm från LUSH som luktar jordgubbsglass, och avrundade det hela med att tejpa bomullstussar på mina enorma blåsor så jag kunde gå någorlunda vettigt.

Hur kan det ha nått detta stadium? Dels har jag gått stadsmaran i fel skor, därav blåsorna. Sedan har jag dansat hela veckan, därav hårdheten och narigheten. Sen har jag inte varit hemma så jag har inte kunnat ta hand om dem i ett tidigare skede än detta.

---

Jag har inget vettigt att skriva. som vanligt kommer det en massa blogginlägg då jag undviker saker (dvs. skolan). Jag hatar att jag har noll disciplin kvar vad gäller skolarbete. Efter mitt fotbad hängde jag med Mona och käkade lite. nu sitter jag här igen. Den här redovisningen om kvinnan kommer gå åt skogen. Det suger att Gunilla är lika besatt av kvinnans historia som jag är om Harry Potter böckerna - hon kommer hitta en massa fel och totalsåga mig och ge mig ig. Buhu.

Ibland så kommer det såna där radiolåtar som jag faktiskt tycker om. Jag är seriös! Beyoncés Halo och Broken hearted girl, Lady Gaga och (tro't eller ej) Britney är sånadär som sätter sig för mig.
Nu har jag hittat en ny. Jag hörde den på dansen i fredags och har inte kunnat släppa att jag inte vet vad den heter. De använde den som uppvärmning och jag tror att det kanske delvis var att jag var så tagen över hur vissa personer kan få en uppvärmningsdans att se otroligt graciös och bra ut, och låten förstärkte hela föreställningen.

Det är i alla fall (har jag fått fram efter att ha kikat runt på nätet litegrann) Brandys Right here som gjort mig så tagen. Fast det är i princip bara refrängen jag gillar..

Har inte sovit hemma på hela veckan, så det var gode härligt att sova i sin egen säng med mina söta vovvar igen. Jag har levt som en hemlös och spenderat nätterna lite här och där - morfar, Mona och Sara. Har inte fått alltför mycket sömn någon av dagarna så det var grymt härligt att få sova ut idag.

Anledningen till detta är för att jag haft dans i princip varje dag (vilket jag skrev tidigare). Dörren till Narnia (showen) var denna helg och den avslutade mitt 10 år långa dansande; min danslärare slutar och då känner jag att det kanske är bäst för mig att lägga dansen på hyllan också. Jag tar ju studenten snart (okej, om ett år) och då kommer jag inte kunna fortsätta ändå.
Så bäverdansen var mitt sista framträdande. Det känns lite vemodigt ändå. Som toppen på det hela så träffade jag Ann, den danslärare jag hade från allra första början, på Åhléns då jag var och köpte en present till min nuvarande lärare Emelie. Hade jag inte haft en sån superb danslärare från start hade jag aldrig fortsatt så länge, så mycket har jag att tacka Ann för mina 10 år.

Avslutar med lite bilder från showen.