Första skoldagen på sista året
Måndag. Ny vecka. idag var det också starten på det nya skolåret. Jag börjar trean nu. Jag är den där tjejen som enligt 12åriga Helena var lika vuxen som de andra vuxna - nästan som ens föräldrar. Lustigt nog känner jag mig inte alls så. Jag känner mig likadan nu som jag gjorde då jag kom hem från USA i januari. Jag känner mig ungefär likadan som jag gjorde vid jul i ettan.
Men det är nu det gäller. Samlade i vårat nya hemklassrum träffade jag klassen igen - det var samma människor fast med lite annorlunda frisyrer. Denna klass som är helt annorlunda mot min gamla klass på Råneskolan - här passar jag in, här trivs jag och här känner jag mig trygg. Lustigt att jag bara gått två år (okej, ett och ett halvt) med dem och att jag bara har ett år kvar innan vi alla går skilda vägar.
Papper delades ut. Projektarbete. Vad vill du göra? Tänk fort som fan för imorgon ska du lämna in den första planeringen. Börja föra loggbok. Börja göra research. Soska inte. Indien kommer. Sälj det här och det här. Betala det här och det här. Vaccinera dig. Mot hepatit, men gärna kolera och blablabla och blablabla. Skaffa visum. Hej och hå. Nu kan ni gå för nu kommer ettorna.
Två timmars malande om projektarbete hit, resan dit, schemaändringar och lektioner.
Hur känns det? Som varken eller. Tillbaka i bänken. Jag hoppas jag kommer trivas med mina lektioner. Mitt schema är underbart har jag insett. Från vecka 10 är jag helt ledig på måndagar och kommer bara ha en lektion på ons och fre. Inte klagar jag. Ingen matte kommer jag ha. Inte heller historia. Det är ju värt att fira.
Annars känns allt okej. Förutom det faktum att jag inte är klar med samhällsen för att jag inte finner svaren på frågorna. Nu har jag gjort nästan allt i min makt. Det betyder att jag sökt på internet, jag har RINGT till kommisionens telefonväxel för att jag tänkte få muntliga svar men där blev jag bara skickad tillbaka till samma jävla internetsidor som jag redan sett, och nu har jag även mailat bland annat eu-upplysningen och migrationsverket. Jag orkar inte mer.
Men det är nu det gäller. Samlade i vårat nya hemklassrum träffade jag klassen igen - det var samma människor fast med lite annorlunda frisyrer. Denna klass som är helt annorlunda mot min gamla klass på Råneskolan - här passar jag in, här trivs jag och här känner jag mig trygg. Lustigt att jag bara gått två år (okej, ett och ett halvt) med dem och att jag bara har ett år kvar innan vi alla går skilda vägar.
Papper delades ut. Projektarbete. Vad vill du göra? Tänk fort som fan för imorgon ska du lämna in den första planeringen. Börja föra loggbok. Börja göra research. Soska inte. Indien kommer. Sälj det här och det här. Betala det här och det här. Vaccinera dig. Mot hepatit, men gärna kolera och blablabla och blablabla. Skaffa visum. Hej och hå. Nu kan ni gå för nu kommer ettorna.
Två timmars malande om projektarbete hit, resan dit, schemaändringar och lektioner.
Hur känns det? Som varken eller. Tillbaka i bänken. Jag hoppas jag kommer trivas med mina lektioner. Mitt schema är underbart har jag insett. Från vecka 10 är jag helt ledig på måndagar och kommer bara ha en lektion på ons och fre. Inte klagar jag. Ingen matte kommer jag ha. Inte heller historia. Det är ju värt att fira.
Annars känns allt okej. Förutom det faktum att jag inte är klar med samhällsen för att jag inte finner svaren på frågorna. Nu har jag gjort nästan allt i min makt. Det betyder att jag sökt på internet, jag har RINGT till kommisionens telefonväxel för att jag tänkte få muntliga svar men där blev jag bara skickad tillbaka till samma jävla internetsidor som jag redan sett, och nu har jag även mailat bland annat eu-upplysningen och migrationsverket. Jag orkar inte mer.
Kommentarer
